När jag började läsa den här boken trodde jag att det mest skulle handla om sport. Trots att titeln ju faktiskt säger det motsatta. Men det visade sig att titeln talade sanning. Boken handlar inte så mycket om tennis, även om tennisen upptar ganska stor del av Johns tid i början av boken. Men sen, när det otänkbara händer, när allt blir förändrat för alltid, då handlar det inte så mycket om tennis längre. Det ofattbara händer när John bara är 12 år. En dag när han är hos en kompis ringer pappa och säger att han måste komma hem genast. Pappas röst är inte den vanliga och John skyndar hem fylld av onda aningar. Det värsta tänkbara har hänt, Johns mamma har dött i en bilolycka. Boken berättar om den närmaste tiden efter det fruktansvärda. Om Johns känslor och tankar, om hur jobbigt det är att möta alla som vet vill beklaga sorgen, att bli den det är synd om.
Nu tror man väl att att det här är en bok man grinar oavbrutet när man läser, men så är det inte. Klart den är sorglig. Men framför allt är den väldigt bra, och den innehåller också några ganska dråpliga situationer.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar