Barnboksprat

Ikväll pratar Marianne von Baumgarten - Barnens Bokklubbs grundare och min forna chef - barn och barnböcker tillsammans med Jan Hansson på Svenska Barnboksinstitutet. Själv har jag ingen möjlighet att gå [undrar varför det alltid är så att roliga saker envisas med att inträffa samtidigt] men jag tror att jag törs rekommendera tillställningen för det kommer säkert att bli ett intressant samtal mellan två eldsjälar som brinner för barn och böcker i allmänhet och barnböcker i synnerhet.

Läs mer om tid och plats >>

Fina frimärken

För någon vecka sedan kom två nya Europafrimärken från Posten. Båda med kända barnboksmotiv. Det ena är från Lena Andersons Majas alfabet och det andra Elsa Beskows Tomtebobarnen. Fina tycker jag. Synd bara att det är så sällan jag skickar brev nuförtiden.

En stor bok

Man brukar säga om en riktigt bra bok att man blir helt uppslukad av den. Eller går in i den. Om det här är en riktigt bra bok eller ej kan jag inte uttala mig om. Men man kan nog bli uppslukad av den eller gå in i den.
Bokstavligt talat.



Boken är den 350 år gamla the Klencke atlas som från och med den 30 april kommer att kunna ses på British Library.

Boktjuven

Det finns böcker som man inte vill ska ta slut. Böcker man vill stanna kvar som man inte vill skiljas från. För mig var Boktjuven av Markus Zusak en sådan bok. Jag hade separationsångest i flera dagar efter avslutad läsning.

I Boktjuven är det döden som är berättare och det är Liesels historia han berättar. Men det är också en berättelse om människorna som lever och bor på Himmel strasse i Molching strax utanför München. Vi befinner oss i Hitlers Tyskland och andra världskriget bryter ut. Liesel och hennes medmänniskor i Molching är inga armviftande nazister utan vanliga enkla människor som gör vad de kan för att överleva kriget. En del av dem gör till och med motstånd i det tysta.

Och Boktjuven då? Jo, det är Liesel som stjäl sin första bok på sin broders begravning precis i början av denna berättelse. Böcker och ord har också en återkommande och stor betydelse genom hela boken.

En bransch i förändring

Fokus är en utmärkt tidning som jag tyvärr hinner läsa alldeles för sällan. Men nu har jag tagit mig tid till numret från 29 januari och där finns flera intressanta artiklar som rör läsning och var bokbranschen är på väg. Att likriktningen i boklådornas bokhyllor är stor har vi väl alla märkt. Det är samma bästsäljare överallt, inte sällan i form av succédeckare eller böcker skrivna av någon kändis som skriver om sin mamma, pappa eller vän. Poesin och den traditionella romanen är ställda på undantag. I en artikel funderar Anna Ritter kring hur förlagens jakt på de stora bästsäljarna och snäva vinstmarginaler och tidsbrist riskerar leda till att bokbranschen förlorar sin själ. I artikeln Lex Liza beskriver Adam Svanell hur lanseringen av Liza Marklunds deckare snarare var en lansering av Liza Marklund själv och att det förändrat sättet att sälja böcker. På gott och på ont skulle jag vilja tillägga. Men kanske slår pendeln över åt andra hållet så småningom och intresset för den s.k. smala litteraturen och boklådor med mångfald blir inne.

Det här med iPad

Fick ett mejl i början av veckan med ett erbjudande om att köpa en iPad till ett otroligt pris. Spännande tänkte jag. Undrar hur otroligt då.


Får visst undra ett tag till.
Och undrar om det är otroligt lågt eller otroligt högt ...

Tematrio - olästa klassiker

Se där, en tematrio som borde vara lätt för mig att fylla. Det finns nämligen betydligt fler klassiker som jag inte har läst än vad det finns klassiker som jag har läst. Men nu räcker det inte med att nämna tre olästa klassiker. Det ska vara tre klassiker som jag planerar eller åtminstone har funderat på att läsa. Då begränsas urvalet rejält.

På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust. Jag har läst de 2 första delarna så jag skulle ju kunna göra det lätt för mig och nämna de tre följande och, vips, så har jag min tematrio klar. Men nu väljer jag att klumpa ihop dem som ettan.

Selma Lagerlöfs Jerusalem. Jag såg tv-serien för ett antal år sedan och har ända sedan dess tänkt att jag också vill läsa boken.

Odysseus av James Joyce eller Bröderna Karamazow av Fjodor Dostojevskij. Odysseus för att det känns som att man borde. Bröderna Karamazow för att jag tror att den är en läsupplevelse.

I det här trädet

Jag har tidigare skrivit om Katarina Kieris och Per Nilssons suveräna ungdomsbok I det här trädet. Då skrev jag att jag inte brydde mig så mycket om vem som skrivit vad, utan att huvudsaken var läsupplevelsen och att det är en fasligt bra bok. Och det är sant och stämmer fortfarande. Men i dagens SvD finns en stor artikel om hur deras samarbete gick till. Vi får veta att de skrev vartannat kapitel där Kieri skrev om Jakob och Nilsson om Siri. Jag vet att jag tänkte att boken var så helgjuten och enhetlig att det inte märktes att det var två författare som skrivit olika avsnitt, men det beror troligtvis på att de under arbetets gång mejlat varandra det de skrivit.

Full rulle på Kulturhuset

Idag var det äntligen dags för prisutdelning i Barnens Bokklubbs stora högläsningstävling. På Kulturhusets Rum för barn var det knökfullt med unga pristagare. Och längs en av väggarna visades alla härliga vinnarbidrag, plus ytterligare några fina bidrag. Jag kan verkligen rekommendera alla som har vägarna förbi att titta på utställningen. Den finns där hela februari.

Bildkavalkad från utställningen

Stockholmsvinter

Skiftar perspektiv.
Tar steget ut på isen staden blir en helt annan.