Hemmakontoret

Man tager vad man haver, sa Kajsa Warg. Och detsamma tänkte jag när jag "gjorde om" vår strykbräda till avlastningsbord. Det fungerar alldeles utmärkt. Höj- och sänkbar är den också. 

Sång och politik

Vänsterpartisten och tillika Kulturnämnden i Malmös ordförande Daniel Sestrajcic anser inte att Israel ska få delta i Eurovision Song Contest. Jag tänker inte ge mig in i någon diskussion om staten Israels politik, eller de konflikter som pågår i landets närområde. Det är alldeles för snårigt och komplext och jag är inte tillräckligt insatt. Men jag kan inte låta bli att fundera över hur han tänkte, Sestrajcic. Ukraina, Vitryssland och Azerbajdzjan deltar i samma tävling och jag har inte hört att Sestrajcic uttalat sig för att de borde bojkottas. Men det kanske är skillnad när man förtrycker sitt eget folk? 

Ligger i hårdträning

Idag ligger jag i hårdträning. Men det är inte någon typ av fysisk aktivitet det handlar om. Det handlar om koncentration och fokusering. Jag försöker tvinga mig själv till att göra en sak åt gången. Och jag försöker träna mig på att läsa en instruktion till slutet innan jag börjar testa och fippla. Det går väl sådär...

Som ni märker så sitter jag och bloggar nu. I stället för att läsa i guiden - som är hämtad från iis.se eminenta samling. Jag har visserligen stökat en hel del med wordpress redan, men nu tänkte jag att jag faktiskt ska ta och läsa igenom den här guiden från början till slut i stället för att - som jag brukar - köra med "trial end error"-taktiken, som i och för sig brukar fungera ganska bra,  om än ta lite längre tid. 

Kloka ord

Dessa visdomsord möter mig varje dag på väg hem från bussen. Jag frågade Google vem som myntat dem, men fick inte något entydigt svar. En brittisk journalist vid namn Alex Hamilton anses som den mest troliga, men också Malcolm X och Peter Marshall nämns. Nåväl, det spelar ju mindre roll. Klocka ord är det i alla fall.

Livet på landet

Hemma i stan igen efter några sköna dagar på landet. Eller sköna kanske är en sanning med modifikation. Eftersom vi håller på att installera kommunalt vatten och avlopp stod det grävning på schemat. Som att till exempel gräva en grop för att hitta kopplingen till det gamla vattnet. Sådana roliga saker.

En lerig och vattenfylld grop

Även om just vår tomt mest såg ut som en plats bestående av lergropar och lerhögar så fanns det mycket vackert att njuta av i omgivningarna. Som till exempel miljoner vitsippor. 

Vackra vitsippor

Vår lilla kisse har rest vidare

Vår Soya blev 17,5 år. En ansenlig ålder för en katt och även om hon nog allt som oftast tyckte att hennes människor alltid skulle kunna skämma bort henne mer, så hade hon ett bra kattliv. För något år sedan blev hon så gott som blind och hade även en del andra krämpor som gamla katter plägar få. Men tapper var hon. Och temperament hade hon. Särskilt om vi inte tillräckligt snabbt fyllde hennes matskål, för god aptit det hade hon också - ända till slutet. Men så på valborgsmässoafton blev hon plötsligt akut sjuk och vi förstod att slutet var nära och 1 maj fick hon somna in. 

Nu är det tomt och tyst i lägenheten och vi saknar henne jättemycket - till och med att bli väckta vid fem-halvsextiden för att hon då fick för sig att det var matdags.  

Låter som ett aprilskämt

Det låter som ett aprilskämt fast det handlar om mars. Första gången jag hörde det var en tidig morgon när klockradion drog igång och länge trodde jag att jag kanske inte alls hade hört det, utan att jag hade drömt det. "Vad tusan svamlar hon om?" undrar ni säkert nu. Jo, ett holländskt bolag har tänkt kolonisera planeten mars och söker hugade utflyttare. Projektet går under namnet Mars One och tanken är att det ska tv-sändas. En slags reality show ska följa urvalsprocess och förberedelser. Och där någonstans tänker jag att det hela är en smart pr-kupp för att göra reklam för tv-programmet ifråga. Hur hade de tänkt att de skulle kunna förse utflyttarna med syre och mat för en längre tid? För tillbaka till jorden ska de inte återvända.
Se mer

Karin Boye i Berlin

Det händer ibland - ganska ofta - att man saknar en bok när den är slut. Man vill ha mer. Så känner jag efter att ha läst Jessica Kolterjahns bok Den bästa dagen är en dag av törst. Efter att ha följt Karin Boyes upplevelser och våndor i Berlin 1932 känns det märkligt att kastas tillbaka till vardagen i Stockholm år 2013 igen. Jessicas språk och sätt att berätta fungerar nämligen på det sättet. Det tar en med på en resa i tid och rum. 

Romanen är skriven i jagform men skulle ändå kunna kallas för en dramadokumentär eftersom den ändå till stor del bygger på material som finns dokumenterat. Karin Boye reser till Berlin i januari 1932. Hon reser dit för att gå i psykoanalys  För att bli kvitt "dödsmakterna" och bli botad från sin homo/bisexualitet. Berlin kanske inte är rätt stad vare sig för det ena eller det andra av detta. En av världens största och mest fruktade "dödsmakt" har börjat växa fram och brunskjortorna är allt synligare på Berlins gator. Samtidigt finns i Berlin under den här tiden gott om homosexuella klubbar och caféer. 

Jag tycker det är ett bra grepp att Jessica har begränsat handlingen till Karin Boyes tid i Berlin - även om jag som sagt gärna skulle vilja veta mer ... Men mitt intresse för Boye är återuppväckt och förutom att bläddra i mina gamla diktsamlingar är jag väldigt sugen på att läsa hennes romaner. Så får det bli.

En ny liten kompis

Den här lilla sötisen har min kompis Malin gjort. Den lilla glaspingvinen är inte mycket mer än en par centimeter hög så ni förstår att det är ett riktigt precisionsjobb. 

Konstiga sms

Min 83-åriga mamma ringde mig och:

"Jag har fått ett konsigt sms. Det står att jag har ett meddelande och ska ringa 888. Har du fått något sådant sms någon gång?"

Det är väldigt sött och jag kan inte låta bli att undra vilka frågor vi kommer att ställa i framtiden när den nya tekniken ter sig obegriplig.