1 december. Den dagen var en efterlängtad höjdpunkt när jag var liten. Då började TV:s julkalender och så var det ju dags för LUCKÖPPNING. Hur magiskt spännande var inte det? Idag kanske entusiasmen har mattats av något men jag blir fortfarande glad när jag ser en fin julkalender. Som till exempel Helena Willis snygga och roliga kalender som finns både på papper och digitalt på Barnens Bokklubbs hemsida.
Jag upphör aldrig att förundras över Stina Wirséns förmåga att få fram så mycket känslor med så få streck. I april nästa år kommer två nya småbarnsböcker från hennes hand. Oj och Hej, heter de och av det jag sett så blir de helt underbara.
Tiden för att lämna sitt bidrag till Barnens Bokklubbs högläsningstävling lider mot sitt slut och här på kontoret tar vi emot bidrag från skolklasser runt om i hela Sverige.
Och många bidrag är det... Och fina bidrag är det ...
Det är fantastiskt hur kreativiteten har flödat.
Här finns allt från stora affischer och egenhändigt gjorda böcker till tredimensionella landskap, skulpturer och digitala bildspel.
Idag hade jag en nära döden upplevelse när min iPhone helt plötsligt var tvärdöd!!! Försökte först lugna mig själv med att den förmodligen laddat ur (men misstänkte att det inte var det som var problemet) vilket jag fick bekräftat när jag kom hem och stoppade phonen på laddning. Ingenting.Panik och stor katastrof. Men tack gode någon för Internet. En googling på "tvärdöd iPhone" och vips var jag inne på ett forum där någon med samma skräckupplevelse hade fått svar och förslag på lösning av problemet. Nervöst följde jag samma instruktioner och kunde andas ut. Den konstgjorda andningen fungerade och min iPhone återvände till de levandes skara.
Nu ligger den med dropp (=eltillförsel) och vilar upp sig.
PS. Kan meddela att min sambo suckande utbrast: men herregud det är ju bara en telefon.
Vadå "bara en telefon, det är ju en iPhone"
Stockholms filmfestival har i år en sektion kallad Apocalypse och ur den sektionen plockade vi kvällens film The Road som bygger på Pulitzervinnaren Cormac McCarthys bok. Och apokalyps fick vi. Det här var en plågsamt dyster film om en far och sons kamp för överlevnad i en värld som knappt längre lever. Allt är grått och dött och kallt och det regnar nästan hela tiden (underligt att det alltid regnar så mycket i dystopier). Genom detta dystra landskap driver ett fåtal människor fram - i grupp eller en och en - i en brutal kamp för överlevnad. Samhället har helt slutat att fungera, ja samhället finns inte längre. Det gäller att äta eller att ätas. Och genom detta eländeslandskap får vi alltså följa pappan och hans 10-12-åriga son på en till synes ändlös vandring söderut.
Det här är en väldigt stark film och jag gillar dystopier även om de ofta använder klichéer som gärna återkommer i film på film. Som regnet, det gråa, smutsen och det laglösa för att bara nämna några.
Igår delades det ut Augustpriser. Om priset i skönlitterära klassen - De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg - var väntat så bjöd priset i barn- och ungdomsboksklassen på en desto större överraskning. Det var nog inte många som hade tippat att Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman skulle vinna.
Det är på sätt och vis kul att en faktabok uppmärksammas även på barn- och ungdomssidan, men samtidigt känns det som ett konstigt val. Skriv om och om igen är förvisso en bra bok som ger skrivtips och inspiration till alla som tycker om att skriva och vill utveckla sitt skrivande. Samtidigt känns det skevt att en faktabok tävlar i samma kategori som fiktion. Och när jag nu ändå är inne på detta med kategorier så är det också tokigt att bilderböcker tävlar i samma kategori som kapitelböcker och ungdomsböcker och att poesi tävlar med skönlitteratur.
DN . SvD . Augustpriset . intressant.se
Veckans tematrio heter Barnens favoriter. För min del blir det mina favoriter bland barnböckerna men hur ska jag kunna välja? Hur ska jag kunna begränsa mig till tre stycken? Det är näst intill omöjligt.
Böckerna om Pettson och Findus av Sven Nordqvist måste definitivt vara med. Kul att läsa för den vuxne och roliga att lyssna till och titta i för barnen. Jag läste dem för mina brorsbarn när de var små. Stackars Pettson och När Findus var liten och försvann hör nog till favoriterna bland Pettson- och Findusböckerna.
Lill-Zlatan och morbror raring och Kenta och barbisarna av Pija Lindenbaum och nästan allt som hon har gjort.
Nalle Puh av A.A.Milne. Gamla klassiska underbara Nalle Puh tycker jag fortfarande om att läsa i. De gör mig glad! Och det är förstås kapitelböckerna Nalle Puh och Nalle Puhs hörna jag menar.
Jaco Van Dormaels film Mr Nobody börjar år 2092 med direktsändningen från 120-åriga Nemos dödsbädd. Han är den sista människan som kommer att dö av ålderskrämpor eftersom man nu kan återskapa celler. Redan det en skrämmande tanke men inte filmens huvudtema. I stället är filmen en hisnande resa i tid och rum. Här blandas filosofi och vetenskap på ett sätt som gör att det gäller att vara alert för att hänga med i händelseförloppet. Den centrala frågan är om man verkligen måste välja bort något? Kanske tiden kan inta flera dimensioner så att man kan välja till allt i stället? Filmen är lite som en "Sliding doors" men i stället för antingen eller så blir det både och. Sliding doors är inte den enda blinkningen i Mr Nobody. Andra filmer, vetenskapliga och kvasivetenskapliga teorier och till och med Platons grottliknelse finns med.
Filmen är bra och intressant och ger upphov till många tankar och diskussioner. Det som möjligen drar ner betyget något är att den är lite för lång. Tidshoppen fram och tillbaka dras ett par gånger för mycket. Några små "darlings" hade Van Dormaels gott kunnat klippa bort.
Intressant att notera efter dagens besök i ett otal olika klädbutiker är att någon verkar ha bestämt att vi alla ska klä oss i olika nyanser av rosa, rött eller lila nu. I butik efter butik återfanns samma färgskala. Mångfald eller enfald?
Tänk vad en blå himmel kan åstadkomma. Livsandarna vaknar och gnuggar yrvaket sömnen ur ögonen. Efter en särdeles grå och regnig november vaknade Stockholm upp till strålande solsken och stadens invånare skyndade sig ut och intog staden. Parker och promenadstråk fick liv och rörelse igen. Människor gick, joggade och strosade omkring.
Inlägg
Alla kommentarer
