Hemma igen

Hemma igen
På jobbet igen
Vill ut och resa igen

Giraffen Betty

Nog för att vi kom giraffer ganska nära på safarin, men i Nairobi fick vi riktig närkontakt med den rara giraffen Betty. Hon var en riktig gottegris som gladeligen lät sig matas med godispellets.

Och nu safari

Efter att ha tagit sig fram till fots känns det konstigt att sitta/stå i en jeep. Vackert varmt och många djur.

Uhuru Peak 5895

Vi kom upp och vi kom ner och allt gick bra. Men det var det absolut jobbigaste vi någonsin gjort. Vi startade kl 23:00 och sedan gick vi rakt uppåt och nådde toppen kl. 06:20. Och detta efter bara fyra timmars sömn och efter fyra dagars vandring i princip uppför hela tiden. Man är väl inte klok. Men när vi stod på toppen var det fantastiskt! Men sen skulle vi ju ner igen ... Vid ca 10:00 stapplade vi tillbaks in i baslägret för en kort vila, men sen var vi tvungna att vandra ner ytterligare 1000 höjdmeter. Hade tänkt lägga upp bilder men de kommer senare. Lovar.

Nu hoppas vi på några dagars safari. Sittandes i en bil!!!

Horombo 3800 ö.h.

Så här långt har det gått bra, men visst är det tufft. Natten mellan tisdag och onsdag startar försöket att nå Kilmanjaros topp.

Moshi Tanzania

So far so good. Hittils har allt gått bra. Men man kan ju undra vad man ska upp pa ett berg och göra nar man kan sitta här vid poolen och lapa drinkar. Nej allvarligt. Vi är taggade for lite trecking. Träffade guiden idag och han var erfaren och ingav stort förtroende. I morgon startar vi och på onsdag hoppas vi stå på toppen.

Reselektyr?

Formatet är ju lättpackat i alla fall.

Nedräknikng ... på allvar nu

Det drar sannerligen ihop sig. Bara en dag kvar till avresan. Och min vana trogen är jag ute med det mesta i sista stund. Mobilladdaren?! Visst ja. Oj. Funkar den i Tanzania och Kenya eller borde jag skaffa någon form av universaladapter så här i elfte timmen? Samma sak med nya kamerans batteriladdare. Varför måste det vara uppladdningsbart batteri? Vad är det för fel på gamla hederliga utbytbara tingestar? Så att man kan ha med sig några i reserv.

Nåväl. Nu får det bära eller brista. Pass och visum. Ja. Biljetter. Ja. Pengar. Ja. Malariamedicin. Ja. Och så har sambon packat ner ett halvt skafferi med nötter och russin och snickers som hon tycker kan vara bra att ha på Kilimanjaro.

Trevligt mejl

Det här trevliga mejlet låg i min inbox när jag anlände till jobbet i morse:

Hej alla glada kollegor!
Klockan 15:00 bjuds det på en semla.
Köksprinsessan.

En lustig slump

Det känns sannerligen som en lustig slump att det manus jag gräver fram ur vårt "att-läsa"-skåp till viss del utspelar sig i Tanzania. Det handlar om Abela som kommer från en by någonstans på vägen mellan Dar Es Salaam och Arusha. Hon är i tioårsåldern och båda hennes föräldrar har dött i aids. Parallellt med berättelsen om Abela får vi i vartannat kapitel följa Rosa som bor i England med sin mamma. Hennes mamma drömmer om att adoptera en flicka ifrån Tanzania. Något som Rosa till en början är väldigt skeptisk till.

Ok, vi kan ganska lätt föreställa oss vad som kommer att hända. Men om man är i den s.k. slukaråldern är jag övertygad om att man köper det här med hull och hår. Jag blev själv alldeles uppslukad av berättelsen och grät en skvätt emellanåt. Som till exempel på ettans buss på väg till jobbet. Vilket jag tyckte var väldigt pinsamt.