
Det är just kapitlet om Familjen/Guds Barn som griper tag i mig mest när jag läser Charlotte Esséns bok Sektbarn. Fram träder bilden av en hänsynslöst toppstyrd rörelse där deltagarna hålls strikt åtskilda från resten av världen och så snart världen kommer för nära packar man ihop och flyttar. Och värst av allt, inom sekten förekommer övergrepp av allehanda slag.
Andra sekter som behandlas är Hare Krishna, Jehovas vittnen, Knutbyförsamlingen och Finlands förebedjare. De här sekterna är av vitt skilda slag och olika mycket sekteristiska men med minsta gemensamma nämnare att barnen föds in i rörelsen och generellt hålls i stramare tyglar än övriga barn. Och det är just barnens situation Essén koncentrerar sig på i boken genom intervjuer med avhoppare.
1 kommentar :
så tråkigt att du kommer fram till en sån uppfattning om Familjen. Jag har varit med sen 70-talet har 9 barn varav dom 5 äldsta inte längre är medle,,ar, men vi har väldigt nära kontakt. Mina andra 5 barn går i skolan vilket man knappast kan kalla för avskärmade. Problemet är just det att man bara intervjuar avhoppare i såna här fall, inte dom unga som fortfarande är aktiva. MVH
Skicka en kommentar