Lasermannen av Gellert Tamas är mycket mer än bara berättelsen om John Ausonius. Det är lika mycket en berättelse om Sverige några år under det tidiga 1990-talet, vilket också bokens undertitel "en berättelse om Sverige" anger.
När jag läser boken förvånas jag över hur mycket jag glömt. Visst minns jag skriverierna om lasermannen, men jag minns inte hur stort pådrag det var. Eller så kanske jag inte var medveten om det då. Det är ett gediget arbete han gör Gellert Tamas när han väver samman berättelsen om Ausonius väg till att bli lasermannen med de rådande stämningarna i det svenska samhället. Det vore en förenkling att påstå att det var de främlingsfientliga strömningarna i Sverige som fick Ausonius att gå ut och skjuta invandrare, han var en rejält sjuk man, men nog bidrog de. Han såg sig själv som någon som gjorde något som många andra skulle vilja göra och dessutom blev han ivrigt påhejad av VAM.
VAM hade jag sånär glömt. Liksom att Sveriedemokraternas demonstrationståg under de här åren pryddes av renrakade huvuden som spatserade med utsträckta högerarmar. Det kan vara nyttigt att minnas nu när de klär sig i kostymer och försöker ta sig in i riksdagen.
På det hela taget är läsningen av Lasermannen en nyttig historielektion.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar