Jag är verkligen inte lättskrämd - i alla fall inte när det gäller böcker - men när jag häromkvällen låg och läste Jo Nesbøs Snömannen blev jag riktigt mörkrädd. Jag har läst flera av de tidigare böckerna om Harry Hole och de har varit mer som traditionella deckare, om än väldigt bra sådana. Men Snömannen är en mer som en thriller. En gift småbarnsmor anmäls försvunnen och det ger Harry Hole och hans kolleger anledning att gå igenom tidigare ouppklarade fall av till synes oförklarliga försvinnanden. Hole har dessutom fått ett anonymt brev från någon som kallar sig Snömannen och börjar misstänka att de har med en seriemördare att göra.
Storyn är väl i sig inte så originell men den berättas med en ständigt närvarande krypande känsla av obehag och fara. Och jag får hela tiden betvinga min impuls att se mig över axeln.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar