26 maj 2010

Bladvändare

Säga vad man vill om Meg Cabot, men hon kan konsten att skriva underhållande böcker som det är svårt att slita sig ifrån. Igår/natt kände jag att jag bara var tvungen att läsa tills jag kom till sista sidan. Och jag tillhör inte ens målgruppen. Och jag säger inte ens att den här boken tillhör någon av de bästa jag läst, men Cabot har en viss förmåga att "snärja" sin [åtminstone denna] läsare.

När Jinx flyttar in hos sin kusins familj i New York börjar problemen nästan omgående. Eller problemet kanske vi ska säga, för det är kusinen Tory som förvandlats från den glada och roliga kompis Jinx minns till en manipulativ och arg tjej. Och hennes ilska riktas mot Jinx.

När Tory och Jinx var små brukade deras mormor roa dem med historier om sin mormors mormors mor som var en mäktig häxa. Nu är Tory övertygad om att hon och Jinx har ärvt kraften från sin anmoder och vill ha med Jinx i sin häxklubb. Jinx vägran blir startskottet på Torys beslut att krossa Jinx. Och det blir ju inte precis bättre av att Jinx förälskar sig i grannkillen som även Tory har ett gott öga till, och värst av allt, han verkar föredra Jinx framför Tory.

Inga kommentarer :