13 januari 2011

"Kan själv"

Ungefär så tycks man resonera i Hollywood. Samtidigt som man måste importera manus från Europa kan man inte riktigt hålla tassarna borta. Man ska helt enkel ge sin egen "touch" på filmen. Detta brukar drabba de flesta filmer som Hollywood gör remake på och således även Män som hatar kvinnor. Bland annat har man gjort Micke Blomkvist mindre promiskuös. Just det behöver inte vara någon försämring för nog är han ganska tröttsam - hingsten Blomkvist. Men att man skrivit om slutet ... och att det enligt W magazine skulle ha blivit "mer intressant" ... Jag är skeptisk.

Svd

1 kommentar :

Anonym sa...

Själv var jag föga imponerad av böckerna och Stieg Larssons litterära stil. Det enda som imponerade mig är hur han har lyckats väva samman olika genres genom sin trilogi. Men storyn är föga trovärdig och karaktärerna helt osannolika. Skulle jag klassificera böckerna skulle det bli samtida fantasy/superhjältehistoria; skjuten i huvudet gräver sig ur egen grav bara för att kickboxas några dagar senare. Crackers som gör tekniskt omöjliga dataintrång (och dessutom felaktigt benämns som hackers). Folk rackar ned på fantasy och sci fi, men förstår inte att detta är lika mycket fantasi och fiction.

Därför tyckte jag bättre om filmerna, den detalj-fetischism som Larsson har inför helt ovidkommande detaljer (som inte heller tillför något djup eller atmosfär till berättelsen) försvann. Likaså hans fantasier om den journalisten som är alla kvinnors våta dröm, som bara gjorde de kvinnliga karaktärerna patetiska (förr eller senare verkade varenda kvinna i boken drömma om hur det var att få hamna i säng med huvudpersonen).

Jag vet inte om Hollywoodversionen kommer bättra på storyn med omskrivet manus. Kanske räknar de inte med att kunna göra fler filmer, så de vill ha denna mer avslutad än förlagan. Jag vet inte, men hoppas att hajpen kring Millenniumtrilogin kan lägga sig lite.

Den kommer gå till historien som en kommersiell succé, men jag hoppas innerligt att framtiden tar den för vad den är, tämligen medioker berättelse berättad på ett tämligen mediokert sätt. Varken bättre eller sämre än mycket annat som produceras nu.