Sarahs nyckel

Sarahs nyckel är filmaktuell nu och jag vill gärna se filmen, men tänkte att jag skulle läsa boken först. Och nu har jag gjort det. Journalisten Julia Jarmond får i uppdrag att skriva VeldHiv - om arresteringen och deporteringen av Paris judar i juli 1942 - inför 60-årsdagen av denna hemska händelse. I sitt sökande efter fakta finner hon två saker - dels att de flesta fransmän inte vill tala om dessa händelser, att många inte ens känner till dem [eller vill känna till dem] men hon snubblar också över berättelsen om Sarah som var 10 år då hennes familj hämtades och vars öde är sammanlänkat med hennes mans familj.

I första hälften av boken handlar vartannat kapitel om Julias efterforskningar i nutid och i vartannat får vi veta vad som hände med Sarah och hennes familj den där ödesdigra natten. När det är så väl genomfört som här är det ett effektivt berättargrepp.

Den senare hälften av boken utspelar sig enbart i nutid. Julia kan inte släppa taget om historien trots att hennes artikel sedan länge är klar och publicerad. Hon måste få veta hur det gick för Sarah. Jag tycker inte att denna andra del av boken är fullt lika lyckad som första hälften. Men den är ändå fortsatt lika mycket en bladvändare. För Sarahs nyckel är en lättläst bok och en bok som engagerar.