Idag var jag och tjuvtränade på lunchen. Eller det kanske är mer korrekt att säga att jag tränade inför träningsstarten. På torsdag ska jag nämligen träffa min personliga tränare igen - för första gången på sex veckor - och jag skäms över det förfall min kropp befinner sig i efter en lång skön semester.
Det är ju knäppt egentligen. Man tränar för att komma i form till sommaren. Sedan ägnar man sommaren åt att förstöra formen med lata dagar och god man som man sköljer ner med gott vin. Så kommer hösten och då tar man sats igen och börjar sitt nya liv med träning och förnuftig kosthållning. Det där håller i sig till december ungefär. Då blir det glögg och pepparkakor och lussebullar och det hela avslutas med julbord. Och så blir det januari och då sätter man igång med träningen för att komma i form till sommaren som man sedan ägnar åt att .... och så vidare.
1 kommentar :
Varför skämmas för sin personliga tränare? Hon/han är ju där för att få dig på rätt bana, att inspirera dig. Inte för att döma dig (förhoppningsvis). Och vad vore livet utan perioder av "förfall" där man får njuta av det goda? :)
Skicka en kommentar