På pärmens baksida står det att Axolotl Roadkill är "berättelsen om sextonåriga Mifti, som efter mammans död bor tillsammans med sina halvsyskon i Berlin och lever ett destruktivt liv fyllt av sex och droger." Och det är möjligt att den gör, någonstans bakom all denna textmassa, alla dessa ord som staplas på varandra sida upp och sida ner.
Helene Hegeman var bara 17 år när hon debuterade med Axolotl Roadkill och den väckte stor uppmärksamhet i Tyskland. Och enligt min tyska kompis så berodde uppmärksamheten till stor del på att många menade att stora delar av bokens texter var rena plagiat.
Jag läser ett tiotal sidor och tänker att hon kommer väl igång så småningom. Så jag hoppar tjugo sidor framåt i boken och läser ytterligare tiotalet sidor. Men det håller bara på i samma stil. Texten griper inte alls tag i mig. Det känns bara sökt och pretentiöst. Så det här är en bok jag inte kommer att läsa.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar