Sitter och läser ikapp efter en vecka borta från Sverige och ser att Stina Wirsén bestämt att hennes böcker om alla små brokiga ska bort från boklådorna. Väldigt trist tycker jag. Jag har läst och älskat böckerna [och älskar dem fortfarande] och har inte haft en tanke på att Lilla Hjärtat skulle kunna uppfattas som en rasistisk kliché. Och det verkar inte som om någon annan heller kommit på den tanken förrän filmen hade premiär, då filmaffischen fick en del att reagera. Sedan har debatten rasat och böljat fram och tillbaka och lite blir det kanske som med filmen Call Girl [där väl alla ser Palme i filmens stadsminister nu efter alla skriverier], att nu blir det lätt så att alla ser Lilla Hjärtat som en förlegad klichébild av färgade.
Visst är bilder fyllda av innehåll och viktiga symbolbärare, men när man läser böckerna om alla de små brokiga har åtminstone jag svårt att se något förklenande eller nedvärderande i hur Lilla Hjärta presenteras. Jag tycker att Ulf Nilssons artikel i gårdagens DN är tänkvärd och utgör ett balanserat inlägg i den emellanåt stormiga debatten.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar