Bokomslagens betydelse

I England ger man ut Harry Potter med två olika omslag, ett för vuxna och ett för barn. Jag kommer inte på rak arm på något fall i Sverige där man gjort vuxenupplaga respektive barn/ungdomsupplaga av någon bok. Men däremot tycker jag mig märkt en tendens att ge ungdomsböcker ganska "vuxna" omslag. På sätt och vis är det fånigt att omslagen ska ha så stor betydelse, men jag vet ju att det är så. Och jag tycker själv att det är lite pinligt att sitta på bussen och läsa en barnbok. Fånigt kanske, man sant.

Harry Potter för stora och för små

Nu har det engelska förlaget presenterat omslaget till den sjunde och sista boken om Harry Potter. Eller omslagen, för man gör en version för de stora och en för de små. Som vanligt är hemlighetsmakeriet stort och ryktena många om den nya boken "Harry Potter and the Deathly Hallows" (vad boken kommer att heta på svenska vet man ännu inte). Att två av karaktärerna kommer att dö har avslöjats och naturligtvis är spekulationerna stora om vilka dessa är. En "terapi"-sajt lär ska vara på gång också, där fansen kan få tröst efter att ha läst boken. Och ingen har väl, vid det här laget, missat att släppet är den 21 juli.

Hittade bilderna på SvD.

The return of Hjärtans Fröjd

Det var inte utan viss bävan jag tog mig an Per Nilssons uppföljare till "Hjärtans Fröjd", "The Return of Hjärtans Fröjd", men jag tycker att den håller måttet. Ja, den är till och med riktigt bra. Kanske inte fullt lika bra som första boken, men bra.

Ett år har gått sedan Han kom hem från USA och fann att Hon, Ann-Katrin som var Hjärtansfröjd inte ville ha med honom att göra. Nu finns en annan flicka i hans tankar, men han känner att han vill få till ett avslut med Ann-Katrin innan han kan gå vidare i sin relation med Amina.

Stilen är typiskt Per Nilssonsk och känns igen från första boken, men det var många år sedan jag läste den så det är svårt att avgöra hur det skulle kännas att läsa dem tätare efter varandra. Jag menar, i berättelsen har det bara gått ett år men i riktiga livet har det gått 15 år mellan de bägge böckerna. Men jag tror det skulle funka. I nya boken har han fört in en del tidstypiska moderniteter som att googla, något man inte gjorde 1992. Jag bläddrade och skumläste lite i "Hjärtans Fröjd" men ramlade inte över några tidstypiskheter i den som skulle kunna störa.

Cirkus på hög nivå

För den som missat det måste jag bara påpeka att Cirque du Soleil kommer till Stockholm, Globen den 28 & 29 september. Jag ska definitivt gå. Sambon har redan fixat biljetter.

Xlibris är igång

Liksom många andra bokbloggare har jag loggat in på Xlibris.se som har dragit igång med sitt forum. Man kommer att bygga ut med fler funktioner framöver, till exempel ska man kunna lägga upp sitt eget bibliotek och kolla in andras. Trevare för att starta bokbyten finns redan där och massor med diskussioner är redan igång. Kul.

Tolkien Jr slår till

Tydligen lämnade JRR Tolkien efter sig en massa anteckningar som hans son använt sig av för att snickra ihop ytterligare en del i Sagan om ringen. Och som sedvanligt nu för tiden är det gemensamt släpp runt om i hela världen den 17 april. The Children of Húrin ska boken heta enligt Svd och DN.

Med stor risk för att reta gallfeber på alla fantasyfantaster och utan att ha läst en rad ur det nya verket, önskar jag nästan att gamle herr Tolkien brännt sina anteckningar. För det brukar sällan bli riktigt bra när någon "ärver" andras historier.

Lyckan är att lyckas snika åt sig ett spännande manus

Det kommer många manus till jobbet som ska läsas och ibland blir det huggsexa. Som nu till exempel när Per Nilssons "The return of Hjärtans fröjd" damp ner här på redaktionen. Och det manuset lyckades jag snika åt mig!

Det kanske inte är så svårt att lista ut att det rör sig om en uppföljare till "Hjärtans fröjd" som kom 1992 och jag är jättespänd på att läsa den. Kanske kommer jag att bli besviken. Kanske kommer jag att älska den lika mycket som jag älskade föregångaren Hjärtans fröjd. Om några dagar vet jag.

Böcker??! Såna där tjocka?

En av mina kolleger berättade att hon blivit uppringd av en försäljare från Kalle Anka-klubben. När hon avböjde erbjudandet frågade han:

- Men läser ni inte för barnen?
- Jo, det gör vi.
- Vad då?
- Vi läser böcker.
- Böcker??! Såna där tjocka??!

Allas vår Astrid

Det har väl knappast undgått någon att Astrid Lindgren skulle ha fyllt 100 år i år och sålunda firas jubileum hela året runt om i Sverige. Och inte bara i Sverige, utan även i Europa och - vad vet jag? - kanske hela världen. Ja åtminstone är firande planerat också i Leipzig och Bologna (under barnbokmässan) enligt Svd.

Vi kommer också att få se en mängd böcker. Av Astrid Lindgren och om Astrid Lindgren. Den jag sitter och bläddrar i just nu är en tung diger rackare från bokförlaget Max Ström. Den heter Astrids bilder och är en en snygg coffe table-bok. Det är en fotobok som innehåller mängder med bilder, många privata, från hela hennes liv. Texten är också omfattande och behandlar även den det privata ganska mycket. Men det finns ett kapitel om filmerna, däremot inget om böckerna. Nu ska jag erkänna att jag inte läst texten särskilt noga, ja nästan inte alls. Jag har alltid undrat vem som orkar igenom texten i den här sortens tjocka presentböcker.

Som sagt, det är en snygg bok, men jag tycker ändå att den känns ganska smal, kanske lite för privat - även om den skildrar allas vår Astrid.

Tröga trista ticnet

Eftersom jag inte lyckades intressera sambon för att campa utanför Globen (trots att jag erbjöd mig att fixa varm choklad och matpaket), så satt jag som klistrad framför skärmen med ticnet uppslaget och inväntade det magiska klockslaget: 09:00. Det var nämligen då det fåtalet biljetterna till Bob Dylans klubbspelning på Debaser släpptes. Men det blev nada, noll och intet. Trots att jag ivrigt uppdaterade sidan som det stod att man skulle göra och verkligen var på.

Och är inte första gången jag blir utan biljetter heller. Jag har aldrig lyckats få biljetter via ticnet till någon av de konserter, evenemang som det varit hets till. Och jag har försökt mååånga gånger. Undrar just vilka som lyckas och hur de bär sig åt.

Och så grät jag lite

Att en skräckroman skulle få mig att grina och måsta torka tårarna ur ögonen innan jag kunde läsa vidare, det hade jag aldrig trott. Men så är inte Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist vilken skräckroman som helst heller. Den är så mycket mer. Otäck och obehaglig, ja visst - men också väldigt sorglig. Faktiskt. Jag förstår inte riktigt hur han bär sig åt när han lyckas få det att verka helt trovärdigt att de döda visar tecken på liv igen. Eller som i Låt den rätte komma in, där det verkar helt och fullt naturligt att det bor vampyrer i Blackeberg.

Inte bara tennis

När jag började läsa den här boken trodde jag att det mest skulle handla om sport. Trots att titeln ju faktiskt säger det motsatta. Men det visade sig att titeln talade sanning. Boken handlar inte så mycket om tennis, även om tennisen upptar ganska stor del av Johns tid i början av boken. Men sen, när det otänkbara händer, när allt blir förändrat för alltid, då handlar det inte så mycket om tennis längre.

Det ofattbara händer när John bara är 12 år. En dag när han är hos en kompis ringer pappa och säger att han måste komma hem genast. Pappas röst är inte den vanliga och John skyndar hem fylld av onda aningar. Det värsta tänkbara har hänt, Johns mamma har dött i en bilolycka. Boken berättar om den närmaste tiden efter det fruktansvärda. Om Johns känslor och tankar, om hur jobbigt det är att möta alla som vet vill beklaga sorgen, att bli den det är synd om.

Nu tror man väl att att det här är en bok man grinar oavbrutet när man läser, men så är det inte. Klart den är sorglig. Men framför allt är den väldigt bra, och den innehåller också några ganska dråpliga situationer.

Bokälskarnas Myspace

Booktribes.com är en engelsk sajt som följer ungefär samma koncept som myspace.com men med fokus på böcker då förstås. Jag har inte hunnit kolla in sajten så himla mycket än, men den verkar väldigt spännande. Och enligt svd kanske vi snart får en svensk motsvarighet också. Hoppas.

Inte så himla smart kanske ...

att sätta sig och titta på United 93 bara två veckor innan vi ska flyga till New York. Hm. Egentligen hade vi tänkt hyra De andras liv, men den hade inte kommit till vår filmuthyrare än, så sambon kom i stället hem med just nämnda United 93. Nu är jag som tur är inte särskilt flygrädd eller lättskrämd och filmen var helt ok. Särskilt intressant var skildringen från de olika kontrolltornen. De fattade ju (förstås) ingenting av vad som höll på att hända.

Det andra yrket

Jonas Karlsson har ju rönt mycket uppmärksamhet i både press och tv för sin debutbok, Det andra målet. Jag ska villigt erkänna att jag var ganska skeptisk när jag för en tid sedan fick manuset till denna novellsamling i min hand. Tänkte väl något halvsurt om att "ja ja, han är ju känd så det är klart att han får sin bok utgiven". Men ack vad jag bedrog mig. Boken grep tag i mig redan från första novellens första sida.

Boken är en samling noveller men flera av dem har gemensamma beröringspunkter. Till exempel återkommer ibland samma person i flera noveller, men om de är huvudfiguren i den ena, spelar de en perifer roll i nästa.

Ofta handlar det om människor som är främlingar inför både sig själva och varandra.
I titelnovellen Det andra målet, t. ex, börjar huvudpersonen berätta om ett fotbollsmål han aldrig gjort utan att egentligen förstå varifrån lögnen kom. I en annan av novellerna försöker en man bestämma sig för vad han ska göra med den timme han har på sig innan hans fru och barnen kommer hem. Ska han diska, vilket han vet förväntas av honom, eller ska han överraska henne genom att laga prydnadsfiguren som varit trasig så länge. Och vilket skulle hon bli gladast över? En tredje är en nästan Kafka-liknande berättelse om en man som ser ett brev adresserat till honom i en hyrbil på en parkeringsplats, och hans ihärdiga försök att få reda på hur brevet hamnat där.

Bokbytarbussen

ALMA-priset, eller Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne som det också heter, går till Banco del Libre. Organisationen startade 1960 med ett bytescenter för skolböcker. Man jobbar fortsatt med att förmedla böcker till barn och med att försöka intressera barn för att läsa. Man har startat förlg och bibliotek runt hela landet, som förresten är Venezuela. Jag tycker det låter som en supberbra grej att ge dom de 5 miljoner som är prissumman!


Här kommer en buss full med böcker.

Ner om priset och om Banco del Libre kan man läsa på Svd, DN och Aftonbladet.

Spänningen är oliiidlig

Idag får vi veta vem som får årets ALMA-pris. Och firar priset 5-årsjubileum. Det är en fasligt massa jubileum på gång i år förresten, Astrid 100 år, Linné 300 år, och faktiskt firar vi på Barnens Bokklubb 30 år.

Men nog om detta, nu är det alltås ALMA-priset det gäller och kl 13.00 tillkännages pristagaren från Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Juryn har hela 131 kandidater att välja mellan. Tufft jobb. Undrar hur mycket av varje kandidat de hunnit läsa. Jag orkar inte räkna upp dem alla här, men för den intresserade så har DN orkat det.

Frikoppla ditt sämre jag

Många talar om den, få har läst den. Så skriver Svd om klassikern Dr Jekyll och Mr Hyde. Men nu kan jag för en gångs skull skryta med att jag läst den. Dock inte i Charlotte Hjukströms nya översättning. Nen den dög bra att läsa i Jakob gunnarssons översättning också. Riktigt bra var den. Annars har jag ett ganska kluvet förhållande till klassiker. Kan lätt tycka att de känns dammiga och omoderna (jaja, det är de ju också - men ni fattar).

Ni känner säkert storyn i stort, den gode doktorn lyckas frikoppla sitt sämre jag och brottas sedan med att försöka bemästra det. Det är en riktigt spännande bok, läskig också - inget för den lättskrämde.

När prinsessor och prinsar har kalas

I Per Gustavssons roliga bilderbok När prinsessor fyller år får vi vara med om förberedelserna inför prinsessans födelsedagskalas. Och det är minsann en hel del att förbereda när en prinsessa ska ha fylla år. Stora balsalen ska städas, partyförrådet ska ses över och tusentals ballonger ska blåsas upp. Ett väldans sjå med andra ord.

Men frågan är om inte vanliga föräldrar har minst lika stort sjå med att ordna kalas till sina barn nu förtiden. När jag var liten (visst okej, det var länge sen, men ändå) bjöds det på saft och tårta. Eventuellt fick man en festlig partyhatt och ofta ordnades det fiskdamm. Idag däremot är det discobowling och laser game som gäller. Plus saft och tårta. Plus godispåsar.

RÄTT LÅT VANN!

Tänk vad skönt att (äntligen) kunna säga det. Allt annat än The Ark som segrare i melodifestivalen hade i och för sig varit fel fel fel och snudd på katastrof. Det var lite svettigt när det visade sig att jurygrupperna hade The Ark som segrare. Juryn och "folket" brukar ju som bekant inte rösta likadant och då blev jag lite orolig att den höftvickande pappersdockan Måns skulle gå och vinna. Men även "folket" gjorde sin plikt och nu får arken segla över till Helsingfors och se till så att vi får ha Eurovision song contest i Sverige nästa år.

Travolta blir den nye J.R.

Man har tydligen tänkt sig att sparka liv i den gamla 70-talssåpan Dallas. Den här gången som långfilm. John Travolta blir den nya J.R. och nu verkar det som om han får med sig sin fru, Kelly Preston, som fru även på Southfork ranch. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. För mig är nog J.R. och Sue Ellen för evigt förknippade med Larry Hagmans äppelkindade babyface och den glosögda Linda Gray.

Tusen gånger starkare

Tusen gånger starkare av Christina Herrström är kanske inte världens bästa ungdomsbok, om man tänker litterär kvalitet. Men den är banne mig världens kanske viktigaste ungdomsbok, och det känns extra lämpligt att tipsa om den just 8 mars. När Saga kommer ny till klassen tar hon för sig och uppmuntrar de andra tjejerna i klassen att bli kaxiga. Eller, blir dom egentligen så kaxiga? Är det inte så att de bara gör det som killarna alltid gjort. Pratar utan att räcka upp handen, säga ifrån och säga emot.

Tusen gånger starkare är en bok som alla från ca 11-12 år och uppåt borde läsa. Och den borde vara obligatorisk läsning för alla lärare, fritidsledare, alla som överhuvudtaget har med barn att göra. Vilket då blir ALLA vuxna.

Alzheimer - eller vem har ändrat i boken?

Det är konstigt hur fel man kan minnas, fast man är helt övertygad om att man minns rätt. För ett antal år sedan läste jag Håkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Jag tyckte jättemycket om boken, tyckte om stämningen i den, svårmodet. Och både blev både förtjust och frustrerad av det öppna, ovissa slutet.

Igår kväll tittade jag och Desi på filmen på dvd. Och vi var rörande överens om att "det är ju fel person som dör, dom har skrivit om hela plotten i manus, och slutet har dom hittat på för det var ju mycket mer ovisst i boken".

Som tur var finns boken i bokhyllan så det var bara att sätta sig och skumma igenom senare hälften av boken. Döm om vår förvåning när samma person som skrivit manus till filmen varit och ändrat i boken! Eller kan det vara så att vi båda två minns så fundamentalt fel??

Livet är för kort för att läsa klart tråkiga böcker

Jag har alltid haft svårt att inte läsa färdigt böcker, oavsett hur tråkiga de är. Jag fattar egentligen inte varför, men det har liksom tagit emot att ge upp en bok. Men lugn, det här är något jag jobbar på. Jag har kommit på att livet är alldeles för kort för att slösa bort på böcker jag inte gillar.

Så nu har jag bestämt mig för att jag inte behöver ta mig igenom alla de 558 sidorna av Please Kill Me! Den ocensurerade historien om punken. Och det är alls ingen dålig bok, men efter att ha läst ca 100 sidor av detta okritiskt gottande i (den manliga) rockmyten med allt vad det innebär av sex & drugs & rock'n'roll så tröttnade jag. Författarna McNeil och McCain har intervjuat folk på och kring rockscenen från Velvet Underground till Sex Pistols och det är uttalanden från dessa intervjuer som staplas på varandra som kortare och längre citat boken igenom.
Det blev helt enkelt jävligt tjatigt.

Samlar på hög och glömmer

Jobbar man på Barnens Bokklubb så samlar man på sig en hel del barnböcker. Jag brukar stoppa in dem i bokhyllan och tänka att de är ju bra att ha när man ska besöka någon kompis som har barn, eller bra att spara tills brosbarnen Linn och Simon vuxit i dem. Men det är bara det att jag ganska ofta glömmer bort böckerna, och så vips har kompisarnas barn, liksom Linn och Simon, både vuxit i och ur dem.

Jag måste nog börja inventera bokhyllan oftare.

Surt sa räven

Det blir ingen barnbokmässa i Bologna för min del i år heller.
Blev inte "uttagen" :-(

Virtuellt bibliotek

Har just upptäckt sajten http://www.librarything.com. Den är jättebra, där kan man lägga upp sitt eget bibliotek och utifrån det få tips på andra böcker man kan tänkas gilla. Man kan kategorisera, betygsätta och recensera sina böcker. Sedan kan man kolla vilka böcker andra användare har i sina bibliotek, läsa recensioner och delta i diskussionsgrupper etc. etc. Jag har som sagt just upptäckt sajten och inte hunnit kolla in alla finesser än, men den verkar väldigt lovande. Och livsfarligt vanebildande.