Den intelligenta webben

Ibland tycker jag att webben är lite för intelligent. Den fattar beslut åt mig som jag inte riktigt förutsett. Som till exempel när jag var inne på Monster och uppdaterade min profil. Bland annat bytte jag profilbild. Och vips dök den upp på Facebook. Inte som profilbild, men i mitt flöde.Någon gång har jag tydligen kopplat ihop mitt konto på Monster med Facebook. Det finns ju naturligtvis vissa fördelar med att ha olika konton ihopkopplade, men blir de för många så tappar man lätt kontrollen över vad som visar var. Och hur och varför. 

Ett annat exempel på webbens intelligens är den här bilden. En sajt som drivs av en fotograf från Singapore där han visar sina bilder tagna i Nordkorea. Jag sitter här i Sverige och tittar på dessa bilder och vad ser jag i vänsterkolumnen? Jo reklam för Zalando! Nu syns det inte så bra här, men det är svenska Zalando. (Kan förresten rekommendera sajten, där finns häftiga 360-graders panoramabilder från Nordkorea.) 

Ny favorit

Jag har hittat en ny favoritsajt - nanoismer.se. Det är Ebba Åkerman och Elena Tillman Sperandio som bestämt sig för att ta Twitter ett steg längre. Tanken är att man med de 140 tecken man får använda sig av när man skriver tweets ska komponera små berättelser. Och "alla" får vara med. Åtminstone kan vem som helst mejla in sina tweet-berättelser och så väljer Ebba och Elena ut tre stycken varje vecka som publiceras på sajten.

Stoppa pressarna!

Läser i DN att två sociologer efter två års studier av miljontals twitterflöden kommit fram till att vi är gladast på morgonen, åtminstone är våra tweets mer positiva då för att sedan bli grinigare ju längre dagen lider. Likaså är helgernas inlägg mer positivt färgade. Ja, vad säger man? Inte det mest överraskande resultatet man kunnat tänka sig.

Lära om och lära nytt

Oj, nu har de uppdaterat Blogger och här sitter jag och kliar mig i huvudet och blir alldeles förvirrad. Tänk att det ska vara så svårt att lära om och lära nytt. Eller så är jag bara väldigt konservativ och fast i gamla vanor. Åtminstone när det gäller att arbeta med min blogg. Vilket väl också visar sig i det faktum att jag inte gjort ett endaste dugg åt designen sedan jag startade - vilket by the way var 6 december 2006. Ja där ser man och det var inte alls detta jag hade tänkt blogga om, men när jag möttes av dessa nymodigheter blev jag ju tvungen att kommentera det. Meeen jag kommer säkert att vänja mig vid detta också vad det lider.

Nyinstiftat bloggpris

Under bokmässan i Göteborg i höst kommer det nyinstiftade "Forma Books Blog Award" att delas ut för första gången. Som namnet antyder är det bokförlaget Forma som ligger bakom det. Prissumman är på 25.000 kronor, plus att man får smycka sin blogg med en digital logga. Fram till den 15 maj är det fritt fram att nominera sina favoritbokbloggar. Sedan tar en jury vid och väljer ut tre finalister och därefter blir det allmän omröstning för att avgöra vilken av de tre som ska koras till "Årets bokblogg 2011".

Hur tänkte dom nu?

Man kan ju undra ibland hur google annonserna som dyker upp här i Bloggers admin är tänkta att fungera. Ni vet de där annonserna som dyker upp ibland på den sida man kommer till när man publicerat sitt inlägg. Annonsen här nedan dök upp när jag publicerat mitt förra inlägg.

Det är framför allt det andra erbjudandet jag undrar över. "Hitta en polsk fru". Hur kunde de veta att det är min högsta önskan?

Tänk så glad jag blev i morse när jag såg att jag fått ett bloggpris - Cherry on Top Award - av Magica de Hex. Mitt första bloggpris. Jag känner mig verkligen smickrad.


Så här fungerar det:

1. Tacka den du har mottagit prisen ifrån. Stort tack Magica!
2. Kopiera prismärket till din blogg. Se bild ovan.
3. Berätta vilka 3 författare du räknar bland dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare.

1. Jeanette Winterson - Passionen
2. Markus Zusak - Boktjuven
3. Pär Lagerkvist - Bödeln

4. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den.

• Vardagens mysterium
• Lyrans Noblesser
• Eller kanske inte
• Vuxna människor har inte hamstrar
• Barnboksbloggen

Det här med iPad

Fick ett mejl i början av veckan med ett erbjudande om att köpa en iPad till ett otroligt pris. Spännande tänkte jag. Undrar hur otroligt då.


Får visst undra ett tag till.
Och undrar om det är otroligt lågt eller otroligt högt ...

iPad

Det pratas mycket om Apples iPad nu. De är ju verkligen proffs på att få en hel värld att sitta klistrad vid bloggar och twitter och digitala gudvetvad när de drar sina presentationer. Själv brydde jag mig inte om att följa presentationen av iPad live, men har så här i efterhand införskaffat lite information om den och det kan inte hjälpas att jag känner att jag nog kanske måste ha en.

I SvD kan man läsa att man ser positivt på iPad från förlagshåll. Vilket kanske leder till att det blir lite snurr på e-boksmarknaden snart. Men som Ola Larsmo på DN säger: "mycket få av dem som nu deltar i hajpen kring nya Ipad ens har hållit en i sin hand".

Mera om iPad & apple DN, SvD

00-tal

Här har jag gått och funderat på ett vettigt sätt att summera 2009 och så upptäcker jag att tidningar och bloggar som bäst håller på att summera hela 00-talet. Och jag som inte ens riktigt tagit in att vi redan avverkat 2000-talets första decennium. Vrooom! Bara sådär.

Om jag ska nämna något som är signifikant för 00-talet så stavas det INTERNET. Internet som mötesplats. Internet som kommunikation Det bloggas och delas och uppdateras på diverse digitala mötesplatser. Jag vet inte om det bara är jag, men nu när vi har allt detta runt oss och tar det som en självklar del av vardagen så har åtminstone jag svårt att minnas hur det var då när Internet fanns bakom en hopplöst långsam modemuppringning eller när Internet inte fanns alls.

1999 var jag och sambon i Nepal och Bhutan. Det var en resa som bland annat omfattade en veckas fotvandring i Himalaya och våra föräldrar var lite oroliga och ville att vi skulle höra av oss när vi kom tillbaka till Katmandu igen efter vandringen. Jag har inget minne av att det fanns några Internet-caféer i Katmandu och om det hade funnits det hade det inte spelat någon roll för ingen av våra föräldrar och inte heller min bror hade ändå Internet. I stället skickade vi ett fax från vårt hotell till min bror och talade om att allt gått bra.

Idag såg jag på Facebook att en av mina kompisar uppdaterat sin status från ett café i Katmandu med trådlöst nätverk.

I webbdagarna två

Jag har tillbringat två dagar på Oscarsteatern i Stockholm tillsammans med en massa människor som på ett eller annat sätt jobbar med Webben. Jag har vimlat och minglat bland representanter för webbyråer, en och annan webbutvecklare, webbredaktör eller representant för it-avdelingen, men mest av allt med marknadsföringsfolk.

Jag känner mig lite stenålders där jag sitter och antecknar i mitt fina block med min fina penna. Många av de övriga åhörarna sitter med sin laptop i knät eller mobilen i högsta hugg för att föreviga det som sker på scenen. Och från scenen sköljer förkortningar, engelska uttryck och svengelska formuleringar över mig.

En hel del smått och gott av intresse fick jag ändå plitat ner i mitt block:
webb 2.0 är här för att stanna fick vi veta - om nu någon trott något annat.
Våra mobiler blir mer och mer en förlängning/komplement till vår dator.
De amerikanska iPhone-användarna ägnar endast 17% av sin iPhone-tid till att tala i den.
Teens och Tweens använder knappt mejl längre; "bara om jag ska skriva till någon gammal".
Aggregatortjänster (där fick jag lära mig ett nytt uttryck) spås en lysande framtid. Alltså sajter där du kan samla allt ditt material från alla andra sajter du har material på.

Nya sätt att marknadsföra böcker

Att skicka ut böcker till oss bloggare i förhoppningen att vi skriver om dem börjar bli vardagsmat nu. PR-folket bakom Amberville har dessutom följt upp detta med att skicka ut cigarett-tändare och disktrasor (jag fick en wettextrasa med posten idag) med citat ur boken på.

Med Cathys bok har man gått ett steg längre. Där har man byggt upp en hel värld kring boken på internet. Kopplat till boken finns nämligen hemsidor, telefonnummer att ringa till och filmer på YouTube. Cathy har en "egen" sida på Myspace och det svenska förlaget ligger bakom Zacks sida.

Jag är väl medveten om att jag nu gör precis det som förlagen och dess pr-människorna vill att jag ska göra. Men det bjuder jag på för jag tycker att det är kul med nya innovativa idéer.

PS. För att återgå till Amberville misstänker jag att man opererar på Myspace även där. Det finns en Micke J som kommenterat friskt på bloggarers Amberville-inlägg och på hans Myspace-sida skriver han väldigt mycket om boken och den, för berättelsen så viktiga, röda pickupen.

Andra bloggar om: Amberville, Cathys bok, PR, intressant.se

Vem är på riktigt och vem är det inte?

Det är inte bara Björn Ranelid som fått sin identitet "stulen" på sistone. Även på det nu så hajpade Facebook finns det folk som inte är dem de borde vara. Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Göran Persson är några som sig själva helt ovetande haft sidor på faceobook. Deras sidor var alltså falska. Att utge sig för att vara någon som man inte är, är ju inget nytt fenomen på nätet. Däremot fattar jag inte varför man skulle välja någon av ovanstående tre. Jag skulle välja någon mer glamorös person om jag skulle välja fejkad identitet. Någon från kungahuset kanske? Nej för trist. Någon äventyrare som reser runt och gör spännande saker. Ja det låter bättre. Renata Chlumska kanske. Men nej, jag tror jag nöjer mig med att vara jag.

Stöter ni på någon Carl Bildt däremot så lär det visst vara den äkta varan.

Andra bloggar om: Facebook, Carl Bildt, Fejkade identiteter

Underbart är kort

Björn Ranelids fejkblogg blev kortlivad. Nu är den redan bortplockad. Men det var kanske inte oväntat. Det finns väl ändå någon gräns för hur mycket man får håna den stackars mannen.

Andra bloggar om: Björn Ranelid, Fejkblogg

Ranelid ?

Nu kan jag inte hålla mig längre. Jag måste helt enkelt länka till det som påstås vara Björn Ranelids blogg. Påstås vara skriver jag, för även om han (vem?) själv i sitt senaste inlägg utbrister att "Ja, vid min Gud, det är jag" så tillåter jag mig att tveka inför äktheten.

Men, vansinnigt rolig läsning är det - åtminstone "so far".

Andra bloggar om: Björn Ranelid, Bloggar

Metrobloggen

Läste på Lisas blogg att Metro startat metrobloggen.se där man får betalt för att blogga. Och så kan man bli känd också. Hm. Fan tro´t. Betalt får man om man kommer upp i 5000 unika sidvisningar på en månad. Och då får man den enorma summan av 150 kr. Ja, har man jätte-jätttemånga sidvisningar så kan det ju bli mer. Och känd? Ja, i Metro då kanske. Eftersom de tar sig rätten att fritt använda sig av bloggarnas material.

Var ju ändå tvungen att titta in och kolla hur där ser ut. Tur att jag inte har anlag för epilepsi som där blinkade och flimrrade av all reklam. Huvaligen.
En annan sak som slog mig var att bland de ämnen eller kategorier som finns hade man inte med böcker eller litteratur. Ett klart minus för en boknörd som mig. Men en sak de har som faktiskt är ganska bra, det är att man kan välja att få ett e-postmeddelande när någon lämnat en kommentar.

Andra bloggar om: metrobloggen, bloggosfären
Svd om metrobloggen