Jag är van att läsa böcker och ha ganska klart för mig vad jag tycker om dem och varför. Brukar kunna avge ett omdöme utan större problem. Men så är inte fallet med Så värt, Martin Jerns romandebut. Alltså jag vet vad jag tycker; jag tycker inte om den, och jag tycker inte om bokens huvudperson. Men jag får problem när jag ska formulera varför, för jag vill inte framstå som någon dinosaurie som säger "usch och fy" bara för att en bok skildrar högstadieungdomar som super och beter sig och dessutom använder sig av ungdomarnas eget språkbruk. Icke desto mindre är det till viss del språket jag vänder mig emot. Det softas och chillas. Det är sweet och what the fuck. Jag har inte den insynen i 14-15-åringarnas språkvärld för att uttala mig om ifall författaren är rätt ute eller inte, men jag hoppas att han är det för annars blir det bara så väldigt fel. Själv tycker jag bara att språket känns väldigt påklistrat och tillgjort och jag har svårt att se att det tillför något. Jag tycker oftast att användandet av alltför mycket slang, dialekt eller andra språkliga kännetecken tenderar att stå ivägen för själva berättelsern. Sedan används mycket svordomar, och då menar jag inte några "snälla" fan och jävlar, nej det handlar om svordomar av betydligt grövre art.
Även handlingen är grov och rå, fast det ingalunda är något värstinggäng som skildras utan tillsynes ganska vanliga ungdomar som är vilsna och super och knullar och inte tycks bry sig särskilt mycket om varandra. Och det är väl det som gör mig så illa till mods. Det känns så tröstlöst med den människosyn som genomsyrar boken.
Andra bloggar om: Litteratur
1 kommentar :
Jag tyckte om den här boken eftersom jag kände igen mej så himla bra i den. Det är så här vår 15-åriga värld ser ut. Det finns wannabes och de med status, töntar och sådant som författaren skriver om. Språket är klockrent. Allt är klockrent. Hur gammal är du? Har du några barn i den åldern. Du vet ju inte hur det är.
Skicka en kommentar