Det går lite inflation i att påstå att filmer (och nu allt oftare även böcker) bygger på verkliga händelser. Och fast jag vet att det inte alltid är så, sitter jag där och tänker att allt, precis allt, som berättas faktiskt har hänt på riktigt. "Bygger på" är ju ganska vagt uttryckt, och oftast finns det kanske någon liten bit verklighet bakom. Men jag kan störa mig på att man så vidlyftigt sätter denna etikett på filmer (eller så kanske jag bara retar mig på att jag ständigt är så lättlurad).Nu senast tittade jag och sambon på "The last king of Scotland" (för övrigt en riktigt bra, men otäck fillm) och jag satt halva filmen igenom och trodde att Idi Amin hade haft en skotsk husläkare, att denna Nicholas faktiskt existerade på riktigt. Jag yttrade något i stil med "att han var väl alldeles otroligt naiv, den där Nicholas, och en inte helt igenom trevlig person". Då tittar sambon på mig och säger: Men du tror väl inte att Nicholas Garrigan funnits på riktigt?
Andra bloggar om: Film, The Last king of Scotland, Based on a true story
2 kommentarer :
en jättebra film, rekommenderas!
Hallå där,
håller med, en riktigt bra film och jag förstår precis hur du tänker. Jag gör nämligen exakt likadant, och visst är det verkligt, men i FILMEN. Jag har även som du hört att doktorn aldrig funnits med på riktigt, och eftersom hans roll speglar filmen ganska mycket om man säger så, så känner man sig också lite lurad.
Skicka en kommentar