Singoalla

Lindskog förlag ger ut en serie vackert illustrerade klassiker i bearbetad form under samlingsnamnet Barnens klassiker. Tristan och Isolde och Frankenstein har hittills givits ut och nu har turen kommit till Viktor Rydbergs Singoalla. Kerstin Erlandsson-Svevar har skrivit den förkortade och bearbetade texten och jag tycker att hon har lyckats behålla den vemodiga och sorgsna känslan från Rydbergs version men jag tycker ändå att den var lite väl hårt förkortad. Det gick för fort fram och jag kunde inte låta bli att plocka fram mitt gamla tummade exemplar av originalet och i en jämförelse står sig Erlandsson-Svevars text ganska slätt. Nu förstår jag ju att hennes avsikt aldrig varit att mäta sig med Rydberg och att en förkortad version inte är annat än en förkortning av originalet och att en bearbetning aldrig blir annat än en något blekare kopia. I jämförelse med många andra böcker som förkortats och bearbetats för att passa den moderna tidens unga läsare är ändå den här versionen ovanligt trogen originalet.

Själv läste jag Singoalla någon gång i högstadiet och jag älskade den. Jag tyckte då att det var den vackraste och sorgligaste kärlekshistoria jag någonsin läst och jag blev fortfarande berörd av den nu när jag läste den på nytt - både av den förkortade versionen men förstås framför allt av Rydbergs original.