Förträngda barndomsminnen

Här jobbar man hårt på sitt selektiva minne och så kommer ens föräldrar och förstör allt genom att påminna om sådant man lyckats förtränga. Som att jag och min syssling en gång hoppade ut genom ett fönster på andra våningen för att på det sättet ta oss in gratis och se Lill-Babs uppträda. Detta hände för väldigt länge sedan, jag tror vi var i 10-årsåldern, och platsen för brottet var min mosters hus som gränsade till det kajområde där showen ägde rum.

Stieg Larssons testamente

Det är ganska intressant att notera att detta med Stieg Larssons testamente helt plötsligt genererar artiklar i både DN och SvD efter ett inslag i Uppdrag granskning. Med rubriken (i bägge tidningarna faktiskt) "Stieg Larssons testamente hittat" får man lätt intrycket att detta skett nyligen. Men det hittades redan 2004 så någon nyhet är det knappast och inget giltigt testamente heller eftersom det inte är bevittnat. Så den tänkta mottagaren - Kommunistiska Arbetarförbundets Umeåavdelning - kommer inte att kunna inkassera några pengar. Uppdrag granskning uppehåller sig inte heller så mycket vid detta testamente, som för övrigt skrevs i slutet av 70-talet, däremot är programmet en sorglig sannsaga om en tragisk arvstvist.

Läs även andra bloggares åsikter om Stieg Larssons testamente, intressant.se

Det är väl ändå inte möjligt?

Nyss hörde jag av en kollega att hennes dotter berättat för henne att det enda ämne man kan välja bort om man går lärarutbildningen är ... pedagogik. Nu förtäljer inte historien vilken lärarutbildning detta rör sig om, men ändå. Snälla ni, rätta mig! För jag hoppas att detta är fel. Att det föreligger något missförstånd. För detta kan väl ändå inte stämma??!!

Om läraryrket i DN, SvD

Veckans lästrio: Film

Film, tänkte jag när jag såg Petras lästrio för denna vecka, det blir ju enkelt. Jag ser mycket film och eftersom filmer allt som oftast på bygger böcker borde det väl vara en smal sak att hitta tre stycken bra. Men sen kommer haken, filmen ska vara bättre än boken. Och för att veta det måste jag till att börja med både ha läst boken och sett filmen och så ska jag då verkligen tycka att filmen är bättre än boken. Etftersom jämförelser av det här slaget oftast faller ut till bokens fördel inser ni ju att detta är en ganska svår uppgift. Dessutom brukar jag ganska ofta skippa boken om jag har sett filmen, särskilt i de fall då filmen är gjord på något relativt okänt verk som man kan anta inte håller så hög kvalitet och det är ju där man skulle kunna tänka sig att man hittar svaren som skulle passa på denna lästrio. Så vad göra? Jo, min lästrio blir förvisso tre av mina favoritfilmer på temat, men jag kan inte helt ärligt säga att filmerna är bättre än sina förlagor - men däremot att de håller rasande god klass.

1. Cabaret - som bygger på en episood i Isherwoods novellsamling Farväl till Berlin.
2. Timmarna - efter Michael Cunninghams bok med samma namn. Här går det ju inte att säga att filmen är bättre än boken för boken är suverän. Men filmen är otroligt bra den också.
3. Varats olidliga lätthet - och boken av Milan Kundera heter samma sak. Även här är det svårt att säga att filmen är bättre, men jag tycker att det finns en känsla av vemodig dekadans i filmen som jag saknade när jag läste boken. I samtliga dessa tre fall har jag läst de litterära förlagorna efter det att jag sett filmerna, något som kanske spelar en viss roll.

Efterlängtat boksläpp

Det är säkert många som likt mig ivrigt väntat på John Ajvide Lindqvists nya bok Människohamn. Och nu i veckan är det äntligen dags för boksläpp! Jag har bara skumläst DN:s recension med ett halvt öga för jag var rädd att den skulle innehålla för många "spoilers" men nog verkar det som om Ajvide återigen lyckats få till en bra skräckroman som ändå är så mycket mer och Hans på Du är vad du läser utnämner Människohamn till en av årets bästa böcker.

Andra bloggar om: Människohamn, John Ajvide Lindqvist.

Hermans sommar

Hermans sommar är en helt underbar bok som mycket välförtjänt rönt mycket uppmärksamhet och också fick priset som bästa bilderbok på bokmässan i Bologna förra året. Den är skriven av norska Stian Hole och till Sverige kom den först nu i våras och första upplagan sålde slut i ett nafs. Det är framför allt bilderna - gjorda i en häftig collageteknik - tillsammans med den vemodiga känslan boken förmedlar som jag fallit för. Hermans är ett filosofiskt och grubblande barn och det är hans tankar och frågor kring livets föränderlighet som boken handlar om. På SvD finns en bildspecial där ni kan titta på några av bokens härliga bilder.

Barnböcker som underhållning eller uppfostran?

Det pågår en debatt på DN om huruvida ändamålet helgar medlen när det gäller innehållet i barnböcker. Lotta Olsson har reagerat på Vilda förlags målsättning att ge ut böcker som är granskade ur ett demokrati-, jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Hon menar att om man har ett värdegrundat budskap som utgångspunkt när man skriver eller ger ut böcker förlorar man i kvalitet och att propaganda åt ena hållet inte rättfärdigar annan propaganda. Man ska slänga alla pekpinnar skriver hon. Karin Salmson på Vilda förlag frågar sig varför en bok nödvändigtvis måste bli sämre bara för att den vilar på en medveten värdegrund.

Jag kan tycka att de har lite rätt båda två. Det behöver inte i sig vara fel att en bok visar upp en del av den mångfasetterade verkligheten eller har ett positivt tänk kring jämställdhet och genus. Inte om boken i övrigt är bra, rolig, underhållande, fantasifull, whatever. Men om budskapet skymmer sikten och känns stolpigt och pekpinneaktigt. Hua. Då får jag associationer till min barndoms "diskbänksrealism" och politiskt korrekta böcker och barnprogram. Och det ger mig rysningar över hela kroppen.

Andra bloggar om: Barnlitteratur, Barnböcker, intressant.se

17 maj i Larvik

Coffee table-bok för bebisar

Det här är en av de snyggaste pekböcker jag någonsin sett. Tyvärr gör den sig mycket bättre "live" än såhär på bild på en skärm. Hunden på pärmens framsida är gummerad och upphöjd och pärmarna har sammetskänsla. Uppslagen är vackert lackade. Det är så snyggt att det är inte sant.

Mysiga monster

Om ni inte redan har stiftat bekantskap med Stora och Lilla Monster kan jag varmt rekommendera att ni gör det. Stora Monster är ofta lite kaxig och skrytig och det pågår allt som oftast någon form av kamp mellan de två monstervännerna. Men när det verkligen gäller är de ändå riktiga vänner och böckerna slutar alltid lyckligt med att de blir sams igen och med att de båda har lärt sig något på vägen.

Hittills har det kommit tre böcker Nej, sa lilla monster, Stora monster gråter inte och Monster i mörkret. Och glädjande nog är en fjärde bok om monstervännerna på gång!

Pajkastning

Slog på sedvanligt vis upp DN:s kultursidor vid frukostbordet i morse och såg att Thommy Berggren skrivit en artikel om Noréns dagbok. Intressant tänkte jag och trodde att jag skulle få läsa ett nyanserat inlägg. Men ack vad jag bedrog mig. Thommy Berggren går till storms mot Lars Norén genom att i princip sjunka till samma låga nivå som han beskyller Norén för att befinna sig på. Artikeln är en smutskastning av sällan skådat slag. Han använder det förminskande tillmälet "Lasse, Lasse liten" och skriver om hur besvärad han blivit de gånger Norén föreslagit någon form av samarbete (ja, så fick han det sagt). Berggren tycker inte att Norén är något vidare bra vare sig som dramatiker eller regissör och anser att "Lasses pjäser lider också av diarré". Nåväl, det står det honom naturligtvis fritt att tycka. Men jag kan inte låte bli att fundera lite över varför DN tycker att detta gallsprutande inlägg förtjänar nästan ett helt uppslag i tidningen.

Andra bloggar om: Lars Norén, Thommy Berggren, SvD

Lessen Lessing

Men det stämmer i och för sig inte alls. Särskilt ledsen är hon knappast snarare frustrerad och irriterad. Och anledningen är att hon fick nobelpriset. Hon menar att det är en katastrof enligt DN och SvD. Intervjuer tar all hennes tid och hon orkar inte längre skriva. Att en vinst av nobelpriset kan leda till skrivkramp är i och för sig inget nytt men damen är 88 år och orken att skriva hade väl förmodligen avtagit ändå kan man tänka.

Andra bloggar om: Doris Lessing, Nobelpriset, intressant.se

Magnolia

Magnolia är namnet på en oerhört bra film från 1999. Men magnolia är också namnet på det här vackert blommande trädet i en trädgård i Dalarna.

Lunch i Falun

Egentligen hade jag tänkt ta en ramlösa till lunchmaten men när LG inte kunde få beställa enbart ett glas champagne tog han in en hel flaska som jag hade förmånen att få dela med honom. Sådana kompisar är det trevligt att ha.

En önskelista som heter duga

Min brorsdotter fyller snart år och för att inte någon ska få någon som helst chans att glömma bort att födelsedagar och presenter hör ihop har hon skickat ut en önskelista som spänner över ett brett område. Se själva:

1. En dag ute på stan med pengar som jag får göra som jag vill med.
2. Presentkort. (ospecifierat)
3. Biobesök
4. Baka med mig
5. Exprment låda (hennes stavning)
6. En dag i Täby C med pengar (anar ett tema)
7. Tomburkar (????)
8. Pengar
9. Mobil Mp3
10. Netendo DS (fortfarande hennes stavning)
11. Wii
12. Netendo DS spel
13. Åm momöblering med mig! (hon bangar ju i alla fall inte för svåra ord)
14 Spa
15 MCD besök
16 Filmkamera

Hollywood gör remake av Låt den rätte komma in

Jag läste att Hollywood ska göra en remake på Tomas Alfredsons prisbelönta filmatisering av Ajvides skräckis Låt den rätte komma in. De brukar göra så. Kanske att de har dålig fantasi och inte kan hitta på egna historier att berätta men jag begriper inte varför de har så svårt för att se de utländska filmerna i original.

Själv längtar jag intensivt efter den svenska premiären som tyvärr dröjer ända till oktober innan den kommer på svenska biografer. Från början var det tänkt att den skulle få premiär i april men av någon anledning som jag inte känner till har man alltså skjutit på den.

Andra bloggar om: Låt den rätte komma in, Ajvide, Tomas Alfredson

Veckans lästrio: Stockholmsskildringar

Lästrion handlar denna gång om Stockholmsskildringar. Min första tanke gick förstås till Per-Anders Fogelströms "stad"-serie, men jag tycker att jag har skrivit om den så många gånger här på bloggen så jag tycker det vore trevligt att försöka hitta några andra titlar.

Jens Lapidus beskriver i sin debut Snabba cash ett Stockholm som man kanske helst inte vill lära känna men som ändå är spännande att läsa om.

I Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs möter vi två olika sorters Stockholm. Dels överklassens Östermalm och Djursholm med glammiga fester kring Stureplan och baler på Riddarhuset. Dels de politiskt aktiva feministernas Södermalm.

Efter att ha funderat både länge och väl så kan det inte hjälpas - jag måste ändå ha med "stad"-serien. De böckerna skildrar Stockholms utveckling och förändring under undgefär hundratalet år och jag känner inte till någon annan roman som bättre skildrar just staden Stockholm.

Svenska Österbotten

Vi färdas längs med riksåttan utmed åkrar med de karaktäristiska grå ladorna med destination Nykarleby. Det vilar en stilla charm över svensk-Österbotten, särskilt under vår och sommar med långa ljusa kvällar och nätter. Nykarleby är en sömnig småstadsidyll och hemstad åt diktaren och författaren Zacharias Topelius, vars hem Kuddnäs som ligger någon kilometer från stadens huvudgata numera är museum. Som storstadsbo förtjusas jag över närheten och enkelheten mellan människor. Det behövs inte så mycket planerande, man tittar in hos sina vänner och ser om de är hemma. Så kommer det sig att vi sitter i trädgården hos några goda vänner och fantiserar om att köpa grannhuset. Ett trähus från början av 1900-talet med en fin trädgård.