En dag på Gröna Lund

"Skrik inte så mycket. Du skämmer ju ut mig" sa Linn till Desi när de åkte i Bläckfisken på Gröna Lund. Varpå Desi förstås skrek ännu värre. För det är ju kul att retas lite.

Själv satt jag i stora Berg-och-dalbanan med Simon och koncentrerade mig på att överleva. Vilket syntes med all önskvärd tydlighet på fotografiet som mötte oss efter avslutat åk. Stel stirrande blick och ett ännu stelare leende.

Sedan trodde jag att jag skulle få åka radiobil med Simon men han ville åka själv så jag fick hoppa ner i Desis bil. Gissa om alla ungar tyckte att det var kul att krocka med "tanterna"?

Andra bloggar om: Gröna Lund, intressant.se

Oslagbar Amy Winehouse

Jag kunde bara inte låta bli... Det här är så grymt bra. Amy Winehouse med flera sjunger Free Nelson Mandela från den stora hyllningskonserten i Hyde Park i fredags kväll.

Andra bloggar om: Amy Winehouse, Nelson Mandela, DN, SvD

Människohamn

Jag skrev ju redan tidigare att jag skulle tillbringa midsommarhelgen med Ajvides Människohamn - och det gjorde jag också. Till viss del. Men som det så ofta blir när man är många som firar helg tillsammans så vill man ju hinna med att umgås också med människor och inte bara med böcker.

Men nu boken är utläst sedan några dagar tillbaka och den var precis så bra som jag trodde att den skulle vara. Ingen kan som Ajvide beskriva känslor av kärlek och hat, besvikelser och drömmar. Berättelsen bölja fram och tillbaka i tiden. Och även om Anders står i centrum med sin sorg efter dottern Maja som så oförklarligt försvann på isen några år tidigare så finns ett rikt persongalleri i boken. Domarö med sin historia och sina invånare spelar en stor roll i boken. Och så havet förstås. Det hotfulla. Som både ger och tar. I den här boken framför allt tar.

Om jag ska säga något negativt om boken så är det väl att jag är lite skeptisk till hur Ajvide knyter ihop säcken. Han lämnar onekligen en hel del lösa trådar och även om jag inte på något vis vill få allt skrivet på näsan så skulle jag önska att han hade givit några fler svar.

Andra bloggar om: John Ajvide Lindqvist, Människohamn

Helikopter till Mount Everest?

Jag är ju i det närmaste sjukligt intresserad av att läsa om expedioner till Mount Everest och ända tills jag såg bilderna på när klättrarna tar sig över de ihopsnörda stegarna över isfallen så hände det att jag fantiserade om att själv klättra där. Nu har jag insett mina begränsningar och tänker att jag får nöja mig med en vandring till baslägret som jag hoppas blir av någon gång. Men så läser jag i Bengt Fredriksons bok "Mount Everest - mellan himmel och helvete" att en specialbyggd helikopter lyckades ta sig till toppen och landa där 2005. Det finns säkert dom som tänker att det är fusk och inte räknas men wtf jag bryr mig inte. Om det krävs en helikopter för att jag ska få stå på världens högsta topp så får det bli en helikopter. Jag är inte den som är knusslig.

Boken är för övrigt väldigt intressant. Den berättar om expeditioner till Everest genom tiderna. En del ganska så spektakulära sådana.

Manusläsning

Förr om åren har vårt "att-läsa-skåp" brukat vara ganska tomt och färdigläst så här inför sommaren. Men i år vet jag inte vad som hänt. Skåpet bågnar av olästa manus. Jag vet inte om det beror på att förlagen har ovanligt många böcker på gång inför hösten eller om de är ovanligt sena med att skicka höstmanusen till oss eller om vi varit ovanligt tröga med läsningen. Ett manus hann jag i alla fall med idag. Det dina ögon ser, en ny bok av Christina Wahldén som förutom författare också är kriminaljournalist på Svenska dagbladet och som använder sig av den insyn och de kunskaper hon fått från sitt journalistiska värv i sina böcker. Det gör hon även i denna bok som handlar om några ungdomar som blir vittnen till en rå misshandel och den rädsla och kluvenhet de känner inför att vittna. En viktig, bra och skrämmande bok.

Sommarbukett

Min pappa tycker om att plocka blommor och arrangera i buketter. Han brukar alltid se till att en fin blombukett möter oss när vi kommer ut till landet. Så här såg den ut när vi kom för att fira midsommar.

Midsommar med Ajvide

Midsommarhelgen är i hamn skulle man kunna säga. I Människohamn. Jag har nämligen tänkt tillbringa helgen tillsammans med John Ajvide Lindqvist och hans senaste roman. Om jag törs. För jag har redan börjat läsa och igår kväll vid 24-tiden var jag tvungen att sluta. Annars hade jag inte kunnat sova. För då började det bli läskigt. Och jag ska fira midsommar i Roslagens skärgård och det är där Domarö ligger. Det påstås att Domarö inte finns på riktigt. Men man kan aldrig så noga veta.

Andra bloggar om: John Ajvide Lindqvist, Människohamn, Midsommar

Det här med recensioner ...

På ett mingel med diverse bokfolk började vi filosofera kring hur och vad tidningarna väljer att recensera. Hur väljer dom och hur kommer det sig att nästan alla tidningar recenserar samma böcker? Och det gäller inte bara de stora kända och etablerade författarna eller de länge emotsedda boksläppen. Nej helt plötsligt har alla fått nys om samma debutant. Sneglar de så mycket på varandra hela tiden att de inte törs leta efter det egna och udda? En redaktör berättade att TV betyder mycket. Har en bok blivit omtalad i någon tv-soffa så blir det tryck. Då ska varenda blaska med självaktning recensera.

När vi ändå var inne på temat recension så konstaterade vi att böcker i allmänhet och barnböcker i synnerhet dessutom får relativt lite utrymme i pressen. Teatrar och framför allt konserter får däremot oproportionerligt mycket utrymme. Hur relevant är det egentligen att ge halvsidor åt konserter med artister som Celine Dion, Kylie Minogue eller andra världsartister. När recensionen väl kommer i tidningen har konserten redan varit och om det mot förmodan skulle förekomma en andra konsert så är den med största sannolikhet redan slutsåld. Recensionerna kan här knappast fylla någon egentlig funktion och vem vill läsa om en konsert man inte varit på? Men det är klart det är ju roligt för recensenterna som får gå på en massa roliga konserter.

Hyllvärmare

Veckans lästrio hos Petra på en annan sida är hyllvärmare - böcker som bara blir stående i bokhyllan. Såna har jag massor av i min bokhylla. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att de är felköp. Det behöver inte betyda att jag inte vill läsa dem eller någonsin kommer att läsa dem. Det är snarare så att både jag och sambon ofta köper eller drar hem böcker med de bästa intentioner men om de inte blir lästa direkt utan hamnar i bokhyllan så är risken stor att de blir bortglömda.

Så mina hyllvärmare är ofta lika med de glömda böckerna. Sedan finns det förstås en och annan bok där som någon välvillig människa skänkt mig och som jag av olika anledningar inte funnit lust att läsa. Men om jag nu ska välja tre böcker att lista här så väljer jag tre ur den förstnämnda kategorin så behöver inte någon bli ledsen.

1. Boel Westins bok om Tove Jansson
2. Svek av Karin Alvtegen
3. Gregorius av Bengt Ohlsson

Och nu när jag tagit mig tiden att inventera bokhyllan så kanske jag plockar upp någon av dessa "glömda" böcker och börjar läsa...

DN bjuder på ljudböcker

Jag hyser egentligen ett genuint ointresse av att lyssna på ljudböcker. Jag föredrar att läsa själv i min egen takt. Då gör det inget om jag kommer av mig och plötsligt börjar tänka på annat. Då gör det inget om jag fattar trögt och måste läsa samma stycke om och om igen. Men nu bjuder DN på bland andra Jens Lapidus Aldrig fucka upp som finns att ladda ner här och jag tänker att wtf "gratis är gott" så varför inte passa på att begå ljudboksdebuten nu i sommar? Passar väl ypperligt att ha som lyssning på bilsemestern.

Jaa, hon var bra!

Dolly Parton på Stockholms stadion igår var precis så bra som jag hade trott. Nej förresten. Ännu bättre. Jag vet ingen annan som kan vara så helylleamerikanskt hurtigt trevlig och komma undan med det. Det spelar ingen roll att jag vet att hon sagt allt förut, att det är klyschigt. Jag köper det rakt av. Hon må vara plastikopererad som få på utsidan. Insidan känns äkta.
Och så rösten.
Och låtarna.
Och energin.
Och glädjen.
Ja ni förstår ju vid det här laget att jag är överförtjust.

Läs även andra bloggares åsikter om Dolly Parton, DN, SvD

Snart DoLLy-dags

Fredag den 13:e. Olycksbådande måhända. Men hoppas ändå att kvällens Dollykonsert klarar sig utan regn. Eller hagel. Men haglat har det redan gjort idag så det räcker.
Däremot verkar det vara kallt ute. Kallare än vad mina kläder klarar. Kanske bäst att jag köper en tröja att sätta på. Fattar inte varför jag så ofta hamnar i den här situationen. Gissa om jag har många (onödiga) tröjor hemma som jag fått tokrusa in i någon affär och köpa för att jag frusit.
Men jag tänker inte sitta och frysa på Dollys konsert. Jag tänker sitta och njuta.

Andra bloggar om: Dolly Parton, SvD, DN

Balkongen mitt emot

När vi var nyinflyttade i vår lägenhet sneglade vi avundsjukt mot balkongen mitt emot. Den var så fin och ombonad och möblerad med fina trämöbler. Snygg trätrall täckte det grå betonggolvet och blommor var utplacerade på strategiska ställen. Två lyktor som hängde på väggen spred stämningsfullt ljus när det började skymma på kvällarna. Men det var då för några år sedan.

Förra sommaren placerades inga nya blommor ut. Möbler och trätrall blekta av väder och vind. Lyktorna hängde kvar men spred inte längre något stämningsfullt ljus. Samma sak i år. Allt står som om någon bara rest sig upp promenerat iväg för att aldrig återvända.

Nu blev det lite jobbigt ...

Igår kväll började på Anne Holt-deckaren Presidentens val som verkar lovande spännande. Och så idag dimper den efterlängtade Människohamn ner på mitt skrivbord och där ligger för övrigt redan ett gäng böcker som bör jobbläsas. För övrigt ett ganska delikat dilemma. Veckans i-landsproblem skulle man kunna säga.

Releaseparty för Kung Steve

Ikväll var det releaseparty på Debaser med anledning av ett boksläppet av Kung Steves självlysande hiphopbibel. Trevligt mingel på uteserveringen och så höjdpunkten när Kung Steve (i egenskap av författaren Thomas Fröhling) själv läste och rappade ur sin bok.

Somriga läsvanor

På Bokhora finns en minienkät om - och i så fall hur - vi förändrar våra läsvanor under semestern. Jag blev lite förvånad när jag såg att en övervägande majoritet svarat att de inte förändrar sina läsvanor. Hade nog trott att så var fallet. Jag förändrar definitivt mina läsvanor under semestern och för den del även under den arbetande delen av sommaren. Framför allt är det då som vår redaktionsläsning på jobbet ligger nere och jag kan ägna mig åt de böcker jag själv väljer och inte de som ligger och pockar på i vårt "att läsa-skåp". Eftersom jag under övriga året läser mängder med barn- och ungdomsböcker ägnar jag sommaren åt att läsa ikapp (för övrigt en närmast omöjlig uppgift). Jag har kanske ambitionen att ta itu med de riktigt tunga litterära verk jag tvingats välja bort tidigare men verkligheten brukar se annorlunda ut. När det kommer till kritan blir det ganska många deckare och annan spänningslitteratur. Hur ser er sommarläsning ut?

Sommar med en god bok

Sommar och sol. Katten Soya njuter också av en skön lässtund i matte Desis knä.

Dödligt tråkig Sommardöd

Det är inte ofta jag inte bryr mig om hur en deckare slutar, men halvvägs in i Mons Kallentofts Sommardöden inser jag att jag faktiskt inte bryr mig om hur det går. Den intresserar mig inte. Jag stör mig på han språk. Ett saligt blandande av korthuggna meningar, som till exempel "Avspärrningstejpens blåvita färg." eller "Malin vid ratten." och långrandiga måleriska beskrivningar typ "Sjöns ångande vatten i den tidiga eftermiddagsljuset, som människornas bara hud där de står i skuggan av träden i backen, på andra sidan tejpen, och nyfiket, hungrigt blickar mot poliserna." Och då är detta kort och inte så bra exempel på vad jag menar men de andra är så långa, ibland en halv sida, att jag inte orkar skriva av dem. Och ursäkta mig men hur många deckare har inte utspelat sig under den "varmaste sommaren i mannaminne" med dallrande hetta där bokens kriminalinspektörer ständigt svettas och förbannar värmen och polishusets brist på luftkonditonering?

Jag inser att jag säkert har helt fel för Mons Kallentofts två deckare om Malin Fors har blivit hyllade av en nästan enig kritikerkår men det hjälper inte. Jag gillar inte jag läst hittills.

Klurig unge

Min brorsdotter uttryckte här för en tid sedan väldigt bestämda åsikter om hur böcker ska vara beskaffade. En bra bok ska vara tjock. För om det är en bra bok vill man inte att den ska ta slut. Dåliga böcker däremot kan gärna vara tunna.

Tänk vad smart när man är i bokhandeln. Man rikta in sig direkt på tjockleken. Är boken tjock - köp den för då är den bra! Supersmart.

(Apropå DN:s debatt om vad som är god barnlitteratur).

Blåst hårddisk

Det känns som om någon blåst min hårddisk. Torsdag-fredag förra veckan gick jag en kurs i flash och även om den var intensiv med mycket information på kort tid tyckte jag ändå att jag greppat det mest väsentliga. Stolt kopierade jag in mina fina övningsfiler med studsande bollar och svävande ufo:n på ett usb-minne. Men så idag efter en skön helg satte jag mig och öppnade dessa övningsfiler. Och ... blankt. Ja inte i filerna men i mitt huvud. Hur ... vad ... varför ... gjorde jag här? Total panik. Men efter en halvtimme lossnade det en aning och nu har jag lovat mig själv dyrt och heligt att ägna minst en timme om dagen till att repetera och försöka återföra en liten gnutta kunskap in på hårddisken igen.