Svinalängorna av Susanna Alakoski

Sent omsider har jag kommit så långt i min "läsa ikapp"-läsning att jag läst 2006 års Augustprisvinnare Svinalängorna. Först tänkte jag att "Vad är detta? Hon staplar ju bara händelserna på varandra." Men så sakteliga börjar berättelsen att krypa under huden på mig. I takt med att kaoset växer och huvudpersonen Leena blir äldre och mer och mer börjar förstå vidden av föräldrarnas superi, så blir också berättelsen alltmer gripande. Jag vet inte i hur hög grad Svinalängorna är självbiografisk, om den alls är det. Men allt är så naket och rakt beskrivet att det är svårt att tro att det skulle vara helt och hållet påhittat.