Kill your darlings är ett välkänt begrepp inom filmbranschen. Detta att klippa bort scener - som må vara hur bra som helst - men som måste bort för att tajta till filmen och få handlingen att röra sig framåt. Jag vet inte om man brukar använda detta begrepp inom förlagsvärlden men man borde göra det. Det finns alldeles för många tjocka böcker som är långa utan någon egentlig anledning. Missförstå mig rätt. Jag har inget emot långa böcker i sig eller av någon princip. Jag läser gärna en härligt maffig tjock bok. Så länge den för handlingen framåt eller för all del tar omvägar som är intressanta och relevanta. Men när böcker helt plötsligt tappar farten och stannar upp, då är det inte kul.
Jag läser en sån bok nu, Tornrummets hemlighet av Niklas Janz. Det började så bra så spännande. Mirjam har flyttat med sina föräldrar till ett gammalt hus och i husets tornrum hittar hon tolv anteckningsböcker som visar sig vara skrivna av pojken som bodde där innan henne. Böckerna innehåller berättelser om pojkens drömmar. Drömmar som är så verkliga att de börjar ta över hans liv. Mirjam sugs in i pojkens berättelser och försöker ta reda på så mycket hon kan om honom men det är som om folk drar sig för att prata om pojken och hans familj.
De första 150-200 sidorna går lätt att läsa. Det är spännande, det är magiskt och det är lite läskigt också. Men sedan någonstans halvvägs in i boken så tar det stopp och jag tror att det största felet är att berättelsen innehåller för många upprepningar. När spänningsmomenten börjar köras i repris med små variationer utan att handlingen förs framåt då blir det segt. Jag har fortfarande inte tagit mig igenom boken, men eftersom jag ändå är nyfiken på att få reda på hur det går kommer jag nog att kämpa på. Den här boken hade verkligen vunnit på en hel del strykningar för det är en intressant berättelse där Mirjams liv flätas samman med den drömvärld anteckningsböckerna berättar om.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar