Min mamma brukar antingen få böcker eller teaterbesök i present av mig. Nu i helgen var det dags att leverera en sådan present i form av att se Cabaret på Stockholm stadsteater.
Men njaee, jag lät mig inte övertygas. Jag tycker att det hela var både ointressant och konturlöst. Rikard Wolff var en ovanligt blek och väldigt trött konferencier och Helena Bergström var för mycket ... Helena Bergström för att någonsin bli Sally Bowles. Däremot tycker jag att Johannes Bah Kuhnke var en riktigt bra Clifford.
Första gången jag såg Cabaret på scen var någon gång på 80-talet. Det var Georg Malvius uppsättning på Oscars i Stockholm och den grep mig otroligt starkt. Och fast det är så många år sedan får minnet av den föreställningen denna uppsättning på stadsteatern att te sig som en synnerligen blek kopia.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar