I den franska filmen Jag har älskat dig så länge gör nog Kristin Scott Thomas en av sina bästa rollprestationer någonsin. Hon spelar Juliette som precis muckat efter 15 år i fängelse och får bo hemma hos sin yngre syster Léa [också utmärkt spelat av Elsa Zylberstein]. Kontakten mellan systrarna är trevande. Léa försöker nå fram till sin storasyster. Juliette tiger och röker mest men man känner hennes enorma smärta och sorg. Det är egentligen just bara det man vet när filmen och systrarna påbörjar sin resa mot att försöka försonas, förstå och förlika sig med det liv som givit dem så många törnar. Så sakteliga får vi i biopubliken ta del av vad som har hänt i det förflutna men det vill jag inte avslöja så mycket av för det skulle förstöra filmupplevelsen.
Jag vill bara säga att filmen är stark och gripande och att det kan löna sig att ha en näsduk till hands. Men - och detta är viktigt - det är inget svulstigt drama a lá Hollywood. Det är en lågmält och långsamt berättad film där framför allt det eminenta skådelspeleriet, men också berättelsen i sig, står för dramatiken.
Recensioner i: SvD och DN
1 kommentar :
Varför skriver inte alla filmrecensenter som dig? Låter som fin film jag hade velat se hemma i soffan (jag är väldigt blödig av mig) :)
Skicka en kommentar