Nu har jag läst ut Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is. Att det tog lite tid beror inte på att boken var tråkig eller seg. Nej det berodde enbart på att jag haft ont om egen lästid. Jag har inte läst något av Axelsson tidigare men den här boken gör att jag gärna botaniserar vidare bland hennes böcker för jag tyckte om den här boken. Handlingen utspelar sig dels i nutid på isbrytaren Oden där den medelålders Susanne befinner sig och dels i 60-talets dåtid där den tonåriga Susanne befinner sig. Men egentligen börjar det redan långt tidigare när Susannes mamma Inez och hennes tvillingsyster Elsie är unga. Från att ha varit väldigt nära glider de alltmer i sär och när Elsie lämnar sin nyfödde son i Inez vård för att ge sig ut på sjön så blir tystnaden mellan systrarna nästan total.
Så är vi då framme i 60-talet där Susanne växer upp som lillasyster till sin kusin Björn. Inez avgudar Björn som får all hennes moderliga kärlek så att det knappt blir något över till Susanne. Sedan växlar berättelsen mellan denna period och tiden Susanne tillbringar på isbrytaren där hon upptäcker att någon flera gånger varit inne i hennes hytt och lämnat spår efter sig. Spår som är näst intill osynliga men ändå hotfulla.
Boken är välskriven och spännande, nästan lite kuslig emellanåt. Den har lånat vissa drag av deckargenren men är ändå ingen deckare. Jag skulle väl snarare vilja säga att den handlar om ett knippe människor som blivit lätt tilltufsade av livet.
2 kommentarer :
Jag är väldigt förtjust i henne och har läst allt hon skrivit. Lyckliga dig som har allt det härliga kvar! Denna har jag dock ännu inte läst, men den står och väntar i bokhyllan!
Åh, lyckliga du som inte läst henne innan! "Aprilhäxan" och "Den jag aldrig var" är några av de bästa svenska böcker jag läst!
Skicka en kommentar