Jag vet att det är ett väl bepröpvat grepp men det hjälps inte. Jag blir så trött och uttråkad när bok nr 2, 3 o.s.v. i en serie ägnar så stor del åt tjatig upprepning av vad som hänt i tidigare bok/böcker i serien. Särskilt ofta används dessutom detta grepp i barn och ungdomsböcker av någon outgrundlig anledning.
Jag hävdar bestämt att det alls inte är nödvändigt. Om berättelsen - som ofta är fallet - är helt fristående så ska den också klara av att stå för sig själv. Är det en serie som kräver att man vet vad som hänt tidigare får man väl helt enkelt förutsätta att läsarna läser i rätt ordning och har koll på vad som har hänt.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar