Det känns som om jag mest ägnar mig åt att dissa filmer här på Bokstavligt för tillfället. Men det kan inte hjälpas. Här kommer en till. Jag tillhörde inte dem som stämde in i lovsången till "Farväl till Falkenberg" där Henrik Hellström skrev manus och Fredrik Wenzel fotade. Förstod aldrig haussen kring den filmen. Men det var ändå med ett öppet sinne jag bänkade mig för kvällens förhandsvisning av deras film "Man tänker sitt". Och nog tänker de på sitt alldeles egna sätt de bägge filmskaparna. Men det är inte mitt sätt. Säkert vill de säga mig något, men jag förstår inte det språk de talar. För mig framstår det hela endast som pretentiöst och fullständigt obegripligt. Människorna [läs männen] filmen skildrar griper inte tag. Jag förstår dem överhuvudtaget inte. Tycker inte om dem heller. Och undrar om det ens är tanken att man ska göra det.
Jag läser i SvD att Hellström och Wenzel är högst ovilliga att prata om sin film. De vill inte tolka den. De kanske inte heller begriper sig på den. Men tydligen har den hyllats på filmfestivalen i Berlin. Så någon har visst förstått något som jag helt missat.
1 kommentar :
Och de kvinnor som fanns med i filmen var på de stackars männen hela tiden. Gör si och gör inte så.
Jag tror att filmen är gjord för män 30-35 år vars liv inte kommit någon vart.
Skicka en kommentar