Som liten var det värsta jag kunde tänka mig att mamma och pappa försvann. Säkert en ganska vanlig rädsla hos barn. I När vi var ensamma i världen är det [nästan] vad som händer.
Eftersom storebror har lärt sig klockan inser han att han borde ha blivit hämtad från dagis för länge sedan. Kanske mamma och pappa har glömt? Han tar med sig lillebror och går hem. Men hemma är det tomt. Nu är de två bröderna ensamma i världen. Storebror kämpar för att inte visa hur ledsen och rädd han är. Tillsammans bygger de en koja och gör det mysigt för sig. Storebror ordnar till och med en tv av en gammal kartong.
Det är en riktig bilderbokspärla som Ulf Nilsson [text] och Eva Eriksson [bild] har skapat. Och naturligtvis slutar det lyckligt. För när man just har lärt sig klockan är det lätt att ta miste på en timme eller två.
Recenserad i:SvD & DN
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar