Viktor och Jeppe har varit bästa vänner sedan barnsben. Men sommaren efter nian när de båda fått sommarjobb på Zoologiska museet är det något som börjar skava. Sakta och skickligt bygger författaren upp spänningen mellan de två vännerna och gestaltar hur avståndet mellan dem blir större och större. Det är särskilt Viktor, som är berättarjaget, som vänder sig ifrån Jeppe. Han retar sig mer och mer på Jeppe som plötsligt blivit så viktig och självsäker. Det är i alla fall vad Viktor tycker och avundsjukan förgiftar honom så till den grad att han till slut tycker han att allt Jeppe gör och säger är odrägligt och överlägset. Så infinner sig plötsligt ett tillfälle för Viktor att riktigt platta till Jeppe. Han tar tillvara tillfället och katastrofen är ett faktum. Brev till världens ände är skriven av den finlandsvenska författaren Annika Luther och man skulle kunna säga att det är en roman på "finlandssvenska" på så sätt att här finns en hel del finlandismer och även finska ord och uttryck som är vanliga i finlandssvenskt språkbruk. Möjligen kan en ovan sverigesvensk snubbla lite över ord som kaveri och juttu med flera men det vore synd att låta sig skrämmas av det. Ofta förstår man nog av sammanhanget vad som menas och det är roligt att läsa en bok från den svensktalande minoriteten i vårt östra grannland.
1 kommentar :
Den boken vill jag läsa! /dmcn
Skicka en kommentar