Jaco Van Dormaels film Mr Nobody börjar år 2092 med direktsändningen från 120-åriga Nemos dödsbädd. Han är den sista människan som kommer att dö av ålderskrämpor eftersom man nu kan återskapa celler. Redan det en skrämmande tanke men inte filmens huvudtema. I stället är filmen en hisnande resa i tid och rum. Här blandas filosofi och vetenskap på ett sätt som gör att det gäller att vara alert för att hänga med i händelseförloppet. Den centrala frågan är om man verkligen måste välja bort något? Kanske tiden kan inta flera dimensioner så att man kan välja till allt i stället? Filmen är lite som en "Sliding doors" men i stället för antingen eller så blir det både och. Sliding doors är inte den enda blinkningen i Mr Nobody. Andra filmer, vetenskapliga och kvasivetenskapliga teorier och till och med Platons grottliknelse finns med.
Filmen är bra och intressant och ger upphov till många tankar och diskussioner. Det som möjligen drar ner betyget något är att den är lite för lång. Tidshoppen fram och tillbaka dras ett par gånger för mycket. Några små "darlings" hade Van Dormaels gott kunnat klippa bort.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar