En boknördsknasig dröm

Jag brukar inte fundera så mycket på mina drömmar. Och jag är relativt ointresserad av att höra vad andra har drömt och har därmed också full förståelse för att andra inte är ett dugg intresserade av vad jag har drömt. Så om ni slutar läsa här är det helt ok.

Jag skulle vilja påstå att nattens dröm var mer än lovligt boknördsknasig. Jag stod vid en busshållplats och väntade på bussen, som man ju plägar göra vid busshållplatser. Till hållplatsen kommer också Alma-pristagaren Kitty Crowther åtföljd av en skara fans som vill ha hennes autograf. Kitty frågar försynt om hon får använda min rygg som stöd när hon skriver sina autografer och det får hon ju förstås. Där står jag således och hon skriver och hon skriver och min buss kommer och jag missar min buss. Och sambon blir sur och undrade vad tusan jag håller på med, men tinar upp när jag säger att det är ju Alma-pristagaren som behöver min hjälp.