Tre apor

Ibland är det faktiskt skönt att läsa en bok som inte här femhundraelva sidor lång. Men det är inte bara för det behändiga formatets skull (140 sidor) som jag gillar Stephan Mendel-Enks Tre apor. Nej det jag framför allt tycker om med boken är författarens förmåga att måla fram bilder och en stämning i de korta episodiska kapitlen. Det är ingen linjär berättelse han serverar oss, utan han hoppar fram och tillbaka i korta minnesbilder som tillsammans bildar en helhet som gör att vi fått en ganska bra inblick i pojken Jacobs uppväxt. Och just uppväxten i den judiska församlingen i Göteborg med allt vad det innebär, är ett av bokens två huvudspår. Det andra spåret är föräldrarnas skilsmässa och pappans depression som följer på den.

Om jag ska säga något negativt om boken så är det att jag tycker att den är aningen ojämn. Ibland blir Mendel-Enk lite för distanserad och ibland tycker jag att han raljerar för mycket. Men det positiva väger lätt upp dessa två invändningar.