Idag kommer det att delas ut fina priser till prominenta pristagare. Allt som oftast debatteras och diskuteras huruvida den eller den pristagaren borde ha fått sitt pris.
Att fredspristagaren diskuteras är snarare regel än undantag. I år är det väl mest Kina som inte riktigt känner sig bekväma med att priset tilldelats Liu Xiaobo. När jag var i Vancouver tidigare i höst så skrevs det om att den stora kinesiska minoriteten där inte vågade uttala sig om - fram för allt inte i positiva ordalag - valet av pristagare av rädsla för att deras släktingar i Kina skulle drabbas av repressalier.
I år har även valet av litteraturpristagare upprört en del. Mario Vargas Llosas räknas som högerliberal och hans politiska åsikter är inte populära, och därför borde han inte få priset. Må så vara. Jag kan ha fel, men jag har inget minne av att liknande diskussioner fördes när vänsterradikala Dario Foo eller Harold Pinter fick sina pris.
Man kan ju alltid diskutera det här med konsten och politiken. Om de går att skilja från varandra. Om man tolkar politik i en vidare mening så är väl litteratur eller annan konst som berör i någon mån politisk. För det som verkligen berör skildrar eller kommenterar oftast samtiden på ett eller annat sätt och då är det svårt att förhålla sig helt neutral. Jag anser att den absoluta objektiviteten knappast existerar.
Svd, DN, Aftonbladet
1 kommentar :
Jag är så glad att läsa ämnen som vägleds av fenomenologin, vilken i sin tur utgår från egna kroppens upplevelser och därmed betyder att alla upplevelser är subjektiva. Objektivitet är onåbart ideal.
Hade helt glömt bort Nobelfesten tills jag såg bilderna på DNs hemsida.
Skicka en kommentar