En deckare ... igen

Nu har jag läst en deckare ... igen. Det brukar ju bli en del, även om jag med jämna mellanrum också blir väldigt trött på denna genre. Anne Holts böcker brukar dock vara ett ganska säkert kort och visst har Frukta inte en spänning som gör att jag måste läsa vidare, men samtidigt är den ganska mastig/tjatig och jag tvingas emellanåt vila mig från den.

För det första är det så många personer inblandade och intrigen innehåller så många trådar att jag blir alldeles yr i huvudet. Dessutom växlas det friskt mellan dessa olika bitar i korta stycken vilket ökar på förvirringen.
För det andra så hänger sig Holt mellan varven åt långa utläggningar om bland annat forskning kring hatvåld. Det har väl viss relevans för storyn, men är inte nödvändigt och hade absolut inte behövt vara så ingående. Men sen är det också diverse andra långa utläggningar som känns betydligt mer ovidkommande, och som gör att jag får ännu svårare att plocka upp tråden när vi åter tas in i handlingen.

Så summa summarum: trots att boken är spännande och välskriven så hör den inte till Anne Holts bästa böcker.