A never ending story eller konsten att få allt fel

I och med att bokklubben flyttade till Palatset på Riddarholmen så skulle vi också byta telefonoperatör, men behålla samma telefonnummer som tidigare. Det mesta som kunde gå fel, gick också fel.

I somras fick vi veta att det skulle dyka upp ett kontrakt som det var ganska bråttom med att skriva på och returnera. Sommaren kom och sommaren gick och inget kontrakt dök upp, trots påstötningar. Så framåt hösten kom kontraktet och då var det inte bara ganska bråttom utan superbråttom.

Vi blev lovade att de nya telefonerna - mobila sådana - skulle dyka upp veckan innan flytten och att porteringen skulle ske så att allt skulle vara klart till själva flyttdagen. Dagen för flytten närmade sig raskt men inga telefoner syntes till. Efterforskningar visade att de hade skickats till en adress som inte ens existerar i Stockholm och i stället för att använda till exempel eniro.se eller hitta.se för att se var Barnens Bokklubb håller hus så tyckte man att det var lika bra att skicka dem i retur till Göteborg.

Flyttlasset gick och så småningom dök faktiskt telefonerna upp. Men inga sim-kort. Och porteringen hade inte heller skett, visade det sig. När så sim-korten äntligen dök upp och porteringen faktiskt också genomförts gick det att ringa in till telefonerna. Men det gick inte att ringa ut ...

Det här med att ha ett får som sitt ansikte utåt är kanske inte så smart. Inget fel på får, men de kanske inte ska syssla med telefoni ...


PS. Nu kan man ringa både ut och in. Nu är det bara en av kollegerna som väntar på att sim-kortet ska bli aktiverat.