Tjejen i sätet bredvid

Tjejen som sitter bredvid mig på bussen pratar i mobiltelefon. Hon går på som attan om en kollega som hon har en hel del åsikter om. Kollegan gör inte riktigt som hon blir tillsagd. Hon tar lite för mycket egna initiativ och jobbar efter eget huvud. Hon är ju gubevars inte fullärd ännu. Och efter ett tag:
   -Jag har lite svårt för henne.
Really? You could have fooled me.

Irriterande inslag i gatubilden

Det finns i och för sig ganska många irriterande inslag i gatubilden, men ett av de riktigt stora irritationsmomenten är helt klart dessa säljare som attackerar en - företrädesvis i gallerior. De vill alltid "ge" dig något. Nu senast var det en ung man som ville skänka mig en putsduk till min smartphone. Ok, en sådan kan alltid vara bra att ha.

"Tack" säger jag och sträcker fram handen för att ta emot den framsträckta "gåvan".
"Jag kanske kan visa hur du ska använda den, har du din mobil med dig?"

Alltså, en putsduk till en smartphone. Hur många olika sätt kan man använda den på?

Hemsk och bra - hemskt bra

Jag har läst en så fruktansvärt hemsk bok. Men så fruktansvärt hemskt bra samtidigt. Det är Christina Wahldéns nya bok Ingen du känner. Det om tvångsäktenskap. Om 15-åriga Fatma som bor i Sverige men som sommaren efter nian på besök i föräldrarnas hemland Turkiet blir bortgift mot sin vilja. Boken är nästan som en thriller, en riktigt ruskig sådan. Det är en riktig bladvändare och jag kunde inte sluta läsa. Och jag mådde riktigt dåligt när jag läste. Men ändå är det en så himla bra och viktig bok.

Jag har läst flera av Christina Wahldéns tidigare böcker och jag har tyckt att hon skriver lite stolpigt och stelt. Det har varit lite mer reportage än roman över det, men så är det inte med Ingen du känner, här är det journalistiska manéret borta.

Snabba ryck

När det blev klart att Guus Kuijer får ta emot årets Alma-pris blev det fart på personalen på Junibacken. Skådisar, musiker, scenograf och attributmakare drog genast igång ett projekt att göra teater av Kuijers verk. Framåt kvällen var större delen av manus klart och så ägnade man natten åt att repetera och idag klockan 13 är det premiär. Föresetällningen bygger dels på hans böcker men handlar också om Holland och Guus Kuijer själv.

Alma-priset, Astrid Lindgren, DN, Svd

Ibland får man till det

Brorsan har fyllt 50 och det är minsann inte alltid så lätt att komma på vad man ske en 50-åring i present. Därför blev jag sjukt nöjd när jag kom på att jag skulle skicka upp honom i det blå på en provflygning. När jag sedan kom på att illustrera det med denna bild blev jag lite extra sjukt nöjd.

Märkliga mejl man får ibland

Man undrar ju om man är utsatt för någon slags test eller ett skämt när man får det här mejlet:

Här kommer en inbjudan från Kling Kommunikation AB  till dig att delta i vår marknadsundersökning om Livsmedel!

Och så kommer lite allmän text om när och var. Sedan:

Observera att den här undersökningen är lite speciell! När man kommer får man först svara skriftligt på lite frågor och sedan får man kolla på en film på TV om livsmedel i ca 45 minuter. Man kommer att få en EEG-mätnings-badmössa på sig med en massa elektroder på som mäter ens reaktioner när man tittar på filmen.

Sedan följer några frågor att besvara för att se om man kvalificerar sig till att delta i undersökningen:

Är du..
A: Högerhänt
B: Vänsterhänt
C: Ambidexter / Skriver med båda händerna

Är din hörsel?
A: Normal
B: Nedsatt eller ingen hörsel på vänster öra
C: Nedsatt eller ingen hörsel på höger öra
D: Använder hörselapparat

Hur är din syn?

A: Normal
B: Normal med glasögon eller kontaktlinser på båda ögonen
C: Normal med glasögon eller kontaktlinser på ett av ögonen
D: Inte Normal / Färgblind

Kan du sitta i en timme utan att känna dig obekväm eller känna smärtor?

A: Ja
B: Nej

Snyggaste biblioteket?

Kanske inte snyggaste. Det är ju en smaksak. Men i alla fall ett av de mest originella. Det finns i Kansas City och bokfasaden är ditsatt för att dölja och piffa upp den befintliga nedslitna fasaden.

En lurig en

Karin Boye trodde att våren tvekar för att det gör ont när knoppar brister. Men jag tror mer på att våren småjäklas med oss. Leker kurragömma. Den visar sig och lurar oss att lägga undan vinterjackor, mössor och vantar. Bara för att sedan dra sig tillbaka igen och släppa fram bitande nordanvindar.

Katten också

så envis man kan vara. Här försöker man smöra för katten och kommer hem med kyckling. Kattens favorit. Men vad händer? Jo, hon vägrar att äta det ur sin matskål. Däremot går det hur bra som helst att sitta nedanför matbordet och tigga. Vilket hon gör väldigt effektivt genom att sätta klorna i sambons lår.

Kollektivroman i kollektivtrafiken

Jag läser just nu en kollektivroman som utspelar sig på pendelsträckan Nynäshamn–Bålsta. Den heter Avståndet mellan och är författad av ett gäng svenska författare som till exempel Johanna Koljonen, Katarina Kuick,Gunnar Ardelius, Mårten Sandén och Johanna Thydell. för att bara nämna några av dem. De olika kapitlen - eller episoderna kanske man ska kalla det - är fristående så tillvida att vi möter olika personer, men varje episod hakar i den närmast föregående och efterföljande. Det kan röra sig om en blick eller en krock, någon stiger av tåget och den avlösande huvudpersonen stiger på.

Som jag skrev inledningsvis så läser jag den nu har alltså inte läst alla episoder än. Men "so far" är det både fascinerande och underhållande läsning. Det hela känns helgjutet, än så länge är det inget som spretar iväg för mycket åt endera hållet och jag gissar att redaktören Karin Mossed kan ha en del med det att göra. Jag ser fram emot att läsa vidare.

Saker som kan hända en fredagkväll

Eller:
Så kan det gå när man aldrig släpper sin smartphone ur sikte.

Åtminstone om man får ett sms från goda vänner som glatt meddelar att de precis bokat en resa till Jordanien med uppgift om datum och länk till resebyrån.

Då kan det hända att man själv plötsligt befinner sig i den situationen att man också bokat in sig på nämnda resa.

Han, Hon, Hen

Han, hon eller hen? Ja det är frågan som diskuteras ganska flitigt dessa dagar. Igångsättare får väl boken Kiwi och monsterhund sägas vara. Det är den första svenska könsneutrala barnboken som konsekvent använder sig av pronomenet hen i stället för hon eller han. Inte helt överraskande så har detta tilltag rört upp många känslor och åsikterna går isär.

Jag har inte några starka känslor vare sig för eller emot detta nya pronomen och vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag tror inte att jag själv kommer att använda det - i alla fall inte i första taget. Men det som är bra är att detta har fört upp frågan om genus på dagordningen och hur vi behandlar varandra och i synnerhet våra barn beroende av kön.

Modeslav jag? No way!

Ni ska inte tro att det finns något samband mellan det faktum att affärerna nu översvämmas av jeans och chinos i regnbågens alla färger, och att jag idag köpte ett par orange jeans. Inget samband alls. Det är bara en slump.

Skärpning bloggen

Alltså allvarligt. Snälla lilla bloggen, kan du inte göra något själv? Ska jag alltid behöva fixa med alla uppdateringar och inlägg? Jag skulle verkligen behöva lite hjälp på traven just nu. Skärpning.