Det vilar något vemodigt och melankoliskt över Shaun Tans bilderbok Borttappad. Berättarjaget är egentligen ute på kapsyljakt när han stöter på den konstiga saken som ser alldeles borttappad ut. Saken är en stor röd manick, men som ändå tycks ha känslor. Vad ska pojken göra? Han kan ju inte gärna lämna den borttappade saken åt sitt öde. Efter några ofruktsamma försök att hitta en ägare bestämmer han sig för att ta med den hem. Det går bra ända tills hans föräldrar upptäcker saken (vilket tar ett tag, ty föräldrarna är ganska upptagna med en massa viktiga saker). Men när föräldrarna väl upptäckt den borttappade så ska den ut. Inget snack om saken. Och pojken får leta vidare efter en lösning.Vi som sett Shaun Tans alster tidigare vet att hans bildspråk är smått fantastiskt. Och Borttappad utgör inget undantag. Här finns en detaljrikedom som kan hålla betraktaren upptagen länge länge. Texten är sparsmakad men väldigt finstämd.
Hur det går för pojken och den borttappade saken? Jo till slut ordnar det sig till det bästa.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar