Har med stigande förvåning läst om kritiken mot Stina Wirséns film "Liten skär och alla små brokiga". Att anklaga Stina Wirsén för rasism är absurd, och det har man väl inte direkt gjort heller. Snarare handlar kritiken om att figuren Lilla hjärta ser ut som en stereotyp bild av ett svart barn. Lilla hjärta är en glad och sprallig figur som är ... svart. Liten skär är en av de andra figurerna i berättelsen som har grisskära kinder. Jag har svårt att se problemet. Dessutom har böckerna funnits i en par år utan att någon reagerat. Men så helt plötsligt sätter en filmaffisch fart på debatten.
 |
| Till vänster den ursprungliga affischen och till höger den nya. |
I morgon är det premiär runt om i Sverige men Folkets bio i Lund har beslutat att inte visa filmen.
Såhär klokt skriver Ulf Stark i DN:
Den normala svenska barnkulturmodellen: att försiktigtvis mildra sådant som kan associeras med något anstötligt. Att rensa i rabatten. Att göra det svarta lite lagom kanelbrunt. Att göra fylliga läppar smala. Och sätta en keps på krulligt hår. Att helt enkelt smygskandinavisera dem med annat ursprung och hudfärg.
Och avslutar med:
Den som efter att ha sett filmen inte inser att ”Liten Skär och alla små brokiga” är ett av de roligaste och klurigaste konstverken på knattenivå mot rasism och för tolerans, lek och allmän brokighet är, vill jag påstå, både enögd och färgblind.
Läs mer: DN, svd, Liten skär och alla små brokiga, film
2 kommentarer :
Jo, jag hörde just Stina Wirsén på radio. Jag tror inte heller att hon är rasist. Men hur kommer det sig att Lilla hjärtat är tecknad som en liten stiliserad människa, medan Lilla skär och alla andra små brokiga är nån sorts djur? Jag funderar mycket över detta och välkomnar debatten.
/Marie
Vill gärna läsa ditt svar.
Skicka en kommentar