För konsten i tiden

1998 såg jag Elisabeth Ohlson Wallins Ecce Homo och blev väldigt berörd. Det är en stark och modig utställning som hon ska ha all heder för. Men det var då det. Några år senare invigningstalade Fredrik Reinfeldt på Stockholm Pride och möttes av högljudda buu-rop och visselpipskonsert och en av de drivande bakom denna manifestation var just Ohlson Wallin. Då blev jag mer illa berörd. Man kan tycka vad man vill om Reinfeldt och hans politik men nu var han inbjuden som talare att öppna en festival och då tycker jag att tillfället att åskådliggöra sina åsikter var illa valt.

Nu verkar Elisabeth Ohlson Wallin ägna sig åt politisk satir och det står henne naturligtvis fritt att göra det. Med sitt senaste tilltag förekommer hon i dagarna flitigt i media. Det jag menar är förstås den taffligt photoshoppade  satirbild som publicerats [beställts av?] Tiden. Jag kan inte påstå att jag blir särskilt provocerad av bilden, mest framkallar den en trött gäspning hos mig. Däremot ställer jag mig frågande till - och blir lite provocerad av - Elisabeth Ohlson Wallin som person. Dels tänker jag på att hon gick ganska hårt åt Makode Linde och hans tårtinstallation på Moderna Museet och dels på den nämnda visselpipskonserten. Som sagt Elisabeth Ohlson Wallin har all rätt att torgföra sina åsikter men då tycker jag inte hon ska förmena andra att göra detsamma.