Jag funderar lite på vårt förhållande till katastrofer. Vår fascination. Nu senast är det stormen Sandy som skapar krigsrubriker. Tror inte det finns en enda tidningssajt som inte minutiöst följer ovädrets framfart. Intressant är också hur man personifierar ovädret genom att namnge det, Sandy det här fallet. Och så tar man i med rubriker som: "Här har Sandy dragit fram" och "Det här är Sandys nästa mål". Som om stormen med vett och vilka bestämt sig för var den ska slå till.
Men ok. Jag erkänner. Jag tycker också det är fascinerande med extremt väder. Och ja, jag slog på tv:n imorse för att se om det skulle visas några häftiga bilder. Guilty as charged.
1 kommentar :
Jag tänker att jag följer det pga att jag har känner folk i det drabbade området. Och att det är just för att det är USA och det är mycket folk och många med anknytning till Europa att det får stor plats. Hade det varit Alaska-halvön kanske det inte varit lika spännande?
Gillar skarpt dina iaktagelser över personifieringen av stormarna, att det blir en militärapparat som förklarat krig mot den och den staden.
Skicka en kommentar