Julens läsning blev Jan Guillous Dandy - del två i serien "Det stora århundradet". Om jag sträckläste den första delen Brobyggarna så skulle man kunna säga att det helt omvända gällde för Dandy. Den var betydligt segare och tråkigare än del ett. Tyvärr. Boken avhandlar samma tidsperiod som Brobyggarna men nu är det den tredje brodern, Sverre, vi får följa. Han som följde med pojkvännen Albie till England. Det händer inte så mycket i boken. Mest avhandlas ändlösa diskussioner om konst och fri sexualitet. Bloomsburygruppen dyker upp. Det är i dessa kretsar Sverre och Albie umgås. Det hade kunnat vara intressant, men kanske ämnet ligger för långt ifrån Guillou. Där första delen känns nära och full av liv, känns det väldigt distanserat här. Och så måste naturligtvis
SPOILER --- SPOILER --- SPOILER --- SPOILER --- SPOILER
om du planerar att läsa boken så föreslår jag att du slutar läsa här
Jo, som så ofta inom film och litteratur slutar den homosexuella kärleken olyckligt. I detta fall är det Albie som dör. Jag tror inte att Guillou haft någon medveten tanke med detta, men det är bara att konstatera att homosexualitet ofta slutar med död och elände i fiktionens form. Såg Hotel Marigold häromkvällen och det var samma sak där. Bögen dog.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar