Efter 178 sidor ger jag upp. Jag hade verkligen tänkt att jag skulle ta mig igenom Umberto Ecos Begravningsplatsen i Prag men det lät sig inte göras. Tycker ändå att jag gav boken en ärlig chans i och med att jag stod ut så länge. I sju kapitel följde jag Simoninis irrfärder i jakten på sig själv och en viss gäckande abbé. Jag väntade på att berättelsen skulle gripa mig, att jag skulle sugas in i den. Men icke. Det blev bara tristare och mer ointressant ju längre in i den jag kom. Möjligtvis beroende på att jag fann den så tråkig att jag brutalskummade mig igenom stora delar av den. Så tyvärr, trots den historiska tyngden och korrekta fakta [eller kanske just på grund av detta] som borde ha haft förmågan att tilltala mig så tvingas jag inse att jag och Umberto Ecos författarskap inte är kompatibla. Den här gången heller ...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar