Pojkar läser bara om män också läser är tesen som Gunilla Molloy framför i dagens DN. Egentligen är det väl bara en variation på temat "barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör" men ändå. Jag känner mig inte helt bekväm med hennes resonemang, det är något som stör mig som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Är det verkligen fortfarande så 2013 att pojkar tar efter pappa och flickor efter mamma? Och är det så att de ickeläsande männen och pojkarna tycker att läsning är feminint? Det är möjligt att Molloy har rätt, men hon redogör inte för hur hon kommit fram till sina slutsatser. Ett annat problem med hennes text är också att hon skriver att pojkar inte läser skönlitteratur samtidigt som hon menar att de läser mycket "Gärna böcker om historia. Helst om andra världskriget. De läser också fantasy och science fiction." Sen när är inte fantasy och science fiction skönlitteratur?
Nej, den tes Gunilla Molloy för är alldeles för förenklat för att jag ska köpa det, om man inte kan underbygga sitt resonemang bättre hjälper det inte att man är docent i svenska med didaktisk inriktning.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar