Det är alltid lite knepigt att kritisera en biografi. Handlingen och innehållet dikteras av hur en person väljer att skildra sitt liv och det är det ju svårt att ha invändningar emot hur personen väljer att berätta sin historia.
I Gul utanpå berättar Patrik Lundberg öppenhjärtigt om sin känsla av utanförskap och sitt sökande efter sina rötter. Patrik föddes i Korea som Jong Dae men adopterades till Sverige när han var nio månader.
Även om det i grunden är en gripande historia han berättar så blir jag inte gripen och jag försöker förstå varför. Dels så stör jag mig på hans jargongiga språk. Det kanske fungerar journalistiskt i till exempel krönikor, men jag tycker inte riktigt att det håller för en hel bok. Den lite raljerande berättarstilen gör också - på något märkligt motsägelsefullt sätt - att hans berättelse, trots att den är väldigt utlämnande, känns grund och ytlig.
Med detta sagt vill jag ändå säga att jag tycker att Gul utanpå alls inte är någon dålig bok. Den kan med fördel sättas i händerna på såväl unga [den är utgiven som ungdomsbok] som gamla och kan förhoppningsvis öka förståelsen för alla som inte ser sådär blonda och blåögda ut som somliga vill tro att vi svenskar ser ut.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar