Ser man på, ser man på. Det här är andra gången i världshistorien som jag har läst en Nobelpristagare innan hen fått sitt pris. Alice Munro alltså. Roligt! Jag har läst en del av hennes noveller och tycker mycket om hennes sätt att bygga en historia och verkligen levandegöra sin romanpersoner för mig som läsare. Det enda jag skulle önska är väl att hennes noveller ibland fick bli en roman. Som jag bloggat tidigare så känns det lite snopet emellanåt när berättelserna tar slut just som de är på väg att komma igång. Och där sitter jag och vill ha mer.
[Kan konstatera att Skansens Surikater gissade fel]
[Kan konstatera att Skansens Surikater gissade fel]
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar