Frikoppla ditt sämre jag

Många talar om den, få har läst den. Så skriver Svd om klassikern Dr Jekyll och Mr Hyde. Men nu kan jag för en gångs skull skryta med att jag läst den. Dock inte i Charlotte Hjukströms nya översättning. Nen den dög bra att läsa i Jakob gunnarssons översättning också. Riktigt bra var den. Annars har jag ett ganska kluvet förhållande till klassiker. Kan lätt tycka att de känns dammiga och omoderna (jaja, det är de ju också - men ni fattar).

Ni känner säkert storyn i stort, den gode doktorn lyckas frikoppla sitt sämre jag och brottas sedan med att försöka bemästra det. Det är en riktigt spännande bok, läskig också - inget för den lättskrämde.

När prinsessor och prinsar har kalas

I Per Gustavssons roliga bilderbok När prinsessor fyller år får vi vara med om förberedelserna inför prinsessans födelsedagskalas. Och det är minsann en hel del att förbereda när en prinsessa ska ha fylla år. Stora balsalen ska städas, partyförrådet ska ses över och tusentals ballonger ska blåsas upp. Ett väldans sjå med andra ord.

Men frågan är om inte vanliga föräldrar har minst lika stort sjå med att ordna kalas till sina barn nu förtiden. När jag var liten (visst okej, det var länge sen, men ändå) bjöds det på saft och tårta. Eventuellt fick man en festlig partyhatt och ofta ordnades det fiskdamm. Idag däremot är det discobowling och laser game som gäller. Plus saft och tårta. Plus godispåsar.

RÄTT LÅT VANN!

Tänk vad skönt att (äntligen) kunna säga det. Allt annat än The Ark som segrare i melodifestivalen hade i och för sig varit fel fel fel och snudd på katastrof. Det var lite svettigt när det visade sig att jurygrupperna hade The Ark som segrare. Juryn och "folket" brukar ju som bekant inte rösta likadant och då blev jag lite orolig att den höftvickande pappersdockan Måns skulle gå och vinna. Men även "folket" gjorde sin plikt och nu får arken segla över till Helsingfors och se till så att vi får ha Eurovision song contest i Sverige nästa år.

Travolta blir den nye J.R.

Man har tydligen tänkt sig att sparka liv i den gamla 70-talssåpan Dallas. Den här gången som långfilm. John Travolta blir den nya J.R. och nu verkar det som om han får med sig sin fru, Kelly Preston, som fru även på Southfork ranch. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. För mig är nog J.R. och Sue Ellen för evigt förknippade med Larry Hagmans äppelkindade babyface och den glosögda Linda Gray.

Tusen gånger starkare

Tusen gånger starkare av Christina Herrström är kanske inte världens bästa ungdomsbok, om man tänker litterär kvalitet. Men den är banne mig världens kanske viktigaste ungdomsbok, och det känns extra lämpligt att tipsa om den just 8 mars. När Saga kommer ny till klassen tar hon för sig och uppmuntrar de andra tjejerna i klassen att bli kaxiga. Eller, blir dom egentligen så kaxiga? Är det inte så att de bara gör det som killarna alltid gjort. Pratar utan att räcka upp handen, säga ifrån och säga emot.

Tusen gånger starkare är en bok som alla från ca 11-12 år och uppåt borde läsa. Och den borde vara obligatorisk läsning för alla lärare, fritidsledare, alla som överhuvudtaget har med barn att göra. Vilket då blir ALLA vuxna.

Alzheimer - eller vem har ändrat i boken?

Det är konstigt hur fel man kan minnas, fast man är helt övertygad om att man minns rätt. För ett antal år sedan läste jag Håkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Jag tyckte jättemycket om boken, tyckte om stämningen i den, svårmodet. Och både blev både förtjust och frustrerad av det öppna, ovissa slutet.

Igår kväll tittade jag och Desi på filmen på dvd. Och vi var rörande överens om att "det är ju fel person som dör, dom har skrivit om hela plotten i manus, och slutet har dom hittat på för det var ju mycket mer ovisst i boken".

Som tur var finns boken i bokhyllan så det var bara att sätta sig och skumma igenom senare hälften av boken. Döm om vår förvåning när samma person som skrivit manus till filmen varit och ändrat i boken! Eller kan det vara så att vi båda två minns så fundamentalt fel??

Livet är för kort för att läsa klart tråkiga böcker

Jag har alltid haft svårt att inte läsa färdigt böcker, oavsett hur tråkiga de är. Jag fattar egentligen inte varför, men det har liksom tagit emot att ge upp en bok. Men lugn, det här är något jag jobbar på. Jag har kommit på att livet är alldeles för kort för att slösa bort på böcker jag inte gillar.

Så nu har jag bestämt mig för att jag inte behöver ta mig igenom alla de 558 sidorna av Please Kill Me! Den ocensurerade historien om punken. Och det är alls ingen dålig bok, men efter att ha läst ca 100 sidor av detta okritiskt gottande i (den manliga) rockmyten med allt vad det innebär av sex & drugs & rock'n'roll så tröttnade jag. Författarna McNeil och McCain har intervjuat folk på och kring rockscenen från Velvet Underground till Sex Pistols och det är uttalanden från dessa intervjuer som staplas på varandra som kortare och längre citat boken igenom.
Det blev helt enkelt jävligt tjatigt.

Samlar på hög och glömmer

Jobbar man på Barnens Bokklubb så samlar man på sig en hel del barnböcker. Jag brukar stoppa in dem i bokhyllan och tänka att de är ju bra att ha när man ska besöka någon kompis som har barn, eller bra att spara tills brosbarnen Linn och Simon vuxit i dem. Men det är bara det att jag ganska ofta glömmer bort böckerna, och så vips har kompisarnas barn, liksom Linn och Simon, både vuxit i och ur dem.

Jag måste nog börja inventera bokhyllan oftare.

Surt sa räven

Det blir ingen barnbokmässa i Bologna för min del i år heller.
Blev inte "uttagen" :-(

Virtuellt bibliotek

Har just upptäckt sajten http://www.librarything.com. Den är jättebra, där kan man lägga upp sitt eget bibliotek och utifrån det få tips på andra böcker man kan tänkas gilla. Man kan kategorisera, betygsätta och recensera sina böcker. Sedan kan man kolla vilka böcker andra användare har i sina bibliotek, läsa recensioner och delta i diskussionsgrupper etc. etc. Jag har som sagt just upptäckt sajten och inte hunnit kolla in alla finesser än, men den verkar väldigt lovande. Och livsfarligt vanebildande.