En kväll i Krakow

Vi sitter på en restaurang i Krakows judiska kvarter. Restaurangens inredning påminner mer om en avlägsen dåtid än om nutid. Det är trångt mellan borden. Ute är det mörkt och lite ruggig. Här inne är det varmt och gemytligt. Vi har beställt in vin och njuter av den fina atmosfären. Efter en stund börjar spelningen som vi kommit hit för. Sholem, en trio som spelar klezmermusik. Så vackert att vi blir alldeles tårögda.

En snabb introduktion till Le Clézio

Henrik Lange - ni vet han med 80 romaner för dig som har bråttom - var snabb med att i samma anda ge oss en kort introduktion till årets nobelpristagare i litteratur.



Andra bloggar om: Nobelpriset i litteratur

Nobelpriset bara för män?

"Jag ber att få påminna om Elfriede Jelinek och Doris Lessing" svarar Horace Engdahl på en läsarfråga i DN om Nobelpriset i litteratur bara är till för män. Det är förvisso sant att de båda fått priset på 2000-talet men de är också de enda kvinnliga pristagarna under de senaste tio åren. På 90-talet var det inte mindre än tre kvinnliga författare som fick mottaga litteraturpriset men sen får man gå ända tillbaka till 1966 då Nelly Sachs fick dela priset med Samuel Agnon. Totalt är det bara 11 kvinnor som fått priset. Så nog var det en berättigad fråga alltid och nog verkar det som om priset är mest för män i alla fall.

Mer om Nobelpriset i littaraturDN, SvD

Krakow

Krakow har en sällsamt charmig patina. Det gör att historien känns närvarande här.

Hemma hos

Apropå mitt inlägg härom dagen så tycks även SvD fundera över hur de aderton kan hålla tätt när det gäller vem som ska få Nobels litteraturpris. Om det och om hur akademin går tillväga när den väljer pristagare kommer det handla ikväll kl 20.00 i TV 8 när Clemens Poellinger hälsar på hemma hos Per Wästberg.

Film och bok - Film eller bok

- Har du läst boken?
- Nej men jag har sett filmen.

Lite lätt skamset måste jag erkänna att jag fungerar så ibland. Har jag sett filmen känns det inte så nödvändigt att också läsa boken. Så i och med att jag såg Flyga drake på dvd i helgen så känner jag att nu behöver jag inte läsa boken med samma namn. Filmen var helt ok. Den var till och med ganska bra. Boken är säkert bättre. Många säger dessutom att den boken är bättre än Tusen strålande solar som också är skriven av Khaled Hosseini och som jag har läst. Men eftersom jag inte tyckte särskilt mycket om Tusen strålande solar så har jag inte kännt mig särskilt sugen på att läsa Flyga drake. Och nu behöver jag nog inte göra det heller.

Hur kan dom hålla tätt?

"Det är konstigt att det aldrig läcker ut i förväg. De är ju 18 stycken och blir säkert utsatta för påtryckningar från nära och kära. De flesta av dem är väl gifta, har kanske rent av älskare eller älskarinnor, kanske super till."

Apropå att det - oss veterligen - aldrig hänt att det i förväg läckt ut vem som ska tilldelas Nobelpriset i litteratur så undrade min sambo i morse hur de kan hålla tätt.

Mer om Nobelpriset, SvD,

Nu är det Nobelpristider igen

Efter Horace Engdals uttalande om amerikansk litteratur är det väl många med mig som frågar sig om det innebär att det inte är aktuellt med någon amerikansk pristagare i år. Hur det blir med den saken får vi veta på torsdag.

Vadslagningen lär pågå för fullt men själv har jag sedan länge slutat att gissa eller spekulera. Jag har aldrig ens varit i närheten av att pricka rätt. Oftast har jag knappt ens hört talas om pristagaren. Än mindre läst något av honom/henne.

Woody Allens senaste

Efter rejält köande kom vi ändå till slut in på Stockholm filmfestivals förhandsvisning av Woody Allens nya film Vicky Cristina Barcelona. Har för övrigt en del att säga om deras logistik vid insläpp men vi tar det en annan gång.

Så hur var filmen? Jo tack. En trevligt bagatell och tämligen underhållande i kategorin "romantisk komedi". Handlingen i kort: amerikansk övre medleklass från New York möter sydeuropeiskt konstnärstemperament och förtjusas. Allen driver friskt med klichéerna av dessa båda grupper. Eller gör han det? Jag blir inte riktigt klok på han är ironisk eller allvarlig. Men som sagt. Det var trevlig underhållning för stunden och framför allt Penelope Cruz gjorde en strålande insats som temperamentsfull konstnär.

Fighting Ruben Wolfe

Under hela läsningen infann sig en känsla av att den här boken utspelade sig på 40- eller 50-talet och att handlingen var förlagd till England. Jag kan inte riktigt förklara varför, men det var något med språket och framförandet och sättat att beskriva personerna och deras omgivning. Men berättelsen är samtida, det avslöjade en par tidsmarkörer som nämnande av film och musik. Och den utspelar sig i USA. Nu har inget av det här någon egentlig betydelse för berättelsen.

Det handlar om bröderna Cameron och Ruben och hur de lockas att börja boxas för pengar på suspekta klubbar. Här handlar det inte om auktoriserad boxning utan om råa matcher som helst ska sluta med att den ena kämpen ligger blödande på golvet. Ruben är den som alltid vinner. Cameron den som oftast ligger blödande på golvet. Men han har mod och publiken älskar en fighter.

Nu är det här inte bara en bok om boxning. Den handlar om så mycket mer. Cameron är berättaren och hans tankar och funderingar utgör bokens kärna. Det handlar om mod och stolthet, om att aldrig ge upp. Om samhörighet och lojalitet.

Boken har inte kommit på svenska ännu men är på väg så håll utkik efter den för den är bra. Jag vet inte vad den svenska titeln kommer att bli men originalets titel är "Fighting Ruben Wolfe" och författaren heter Markus Zusak.