Premiär-dax

Idag slog portarna upp för babyboken.se - ett projekt jag är delaktig i. Som namnet så fiffigt antyder är det en sajt som tillhandahåller babyböcker. Tanken är att du ska kunna samla ihop ett fint litet startbibliotek åt dig och din knatte. En gång i månaden kommer ett paket med de finaste små babyböckerna och du samlar bara så länge du själv vill. Enkelt och smart.

Ny favorit

Jag har hittat en ny favoritsajt - nanoismer.se. Det är Ebba Åkerman och Elena Tillman Sperandio som bestämt sig för att ta Twitter ett steg längre. Tanken är att man med de 140 tecken man får använda sig av när man skriver tweets ska komponera små berättelser. Och "alla" får vara med. Åtminstone kan vem som helst mejla in sina tweet-berättelser och så väljer Ebba och Elena ut tre stycken varje vecka som publiceras på sajten.

De har det väl i generna

När jag för en nå¨got år sedan fick hem min första iphone att jag först och tittade på den som ett fån. Förstod inte riktigt hur tusan jag skulle få igång den, innan jag googlade mig fram till att jag var tvungen att koppla upp den och registrera den hos itunes.

Igår när min 13-åriga brorsdotter fick sin första ipad sa det bara swish swosh och så var hon i full gång efter mindre än 5 minuter. Man undrar ju om de har det i generna dagens kids.

Det verkar vara en generationsfråga det där. Och även om jag numera tycker att jag behärskar min iphone tämligen bra så är det fortfarande ofta så att det är av just brorsbarnen jag lär mig nya finesser - och de har inte en någon iphone.

Snopet

Det är ganska irriterande när man läser en bok - en bok man dessutom inte är så förtjust i - men eftersom den ändå är spännande läser man till slutet. (måste ju få veta hur det går). Bara för att upptäcka att slutet inte erbjuder någon egentlig upplösning. Tydligen är en del två att vänta. Snopet.

Barnbokslunch

Idag bjöd Natur och Kultur på barnbokslunch och förutom god mat fick vi höra Lisen Adbåge berätta om sitt arbete, Lennart Hellsing läsa högt och Prinsessans rockband med Per Gustavsson i spetsen sjunga och spela.

Lisen berättade om hur hon tänker och varifrån hon får inspiration till sina bilder. Sina häftiga perspektiv förklarade hon med att det är "så jag ser världen" och berättade vidare att hon just därför blir frustrerad när hon ska försöka fånga något på bild med en kamera "det är så begränsande".

Det är alltid lika häftigt att få se originalen till de teckningar som sedan hamnar i boken.
Här några av bilderna till Koko och Bosse.

Legenden Lennart Hellsing läste högt ur boken Drillar och draköron.

Så kan man också tänka

Följande ordväxling utspelade sig mellan en pojke och hans mamma med anledning av att lagboken [av någon anledning] kommit på tal.

"Men var är den andra boken då?"
"Hur menar du?"
"Den andra boken. Jag vill ha den andra boken!"

Och vilken andra bok tror ni det var gossen menade?
Jo, den boken där det står allt det man får göra och inte bara det som man inte får. Barn tänker så klurigt ibland.

Regn och rusk

Att gå till jobbet i duggregn i december bara några ynka veckor före jul. Det hade jag liksom efter de senaste årens snövintrar glömt hur det känns. Men nu minns jag igen. Tur då att man har julpimpat lite försiktigt därhemma så att man kan låtsas att man känner julstämning.

Pizzasugen?

Ni känner väl till att man brukar säga att man lägger en pizza när man mår så pass dåligt att maginnehållet måste komma upp? När man ser bilden på denna pizza som en pizzabagare i Arvidsjaur har komponerat så förstår man ju till fullo varför man säger så.

Foto: Kent Norberg/Arvidsjaur kommun

Månskära

Nu räcker ju inte mobilkameran riktigt till för att visa hur sagolik vyn var när jag promenerade hem från jobbet. Men månskäran och den sammetssvarta himlen fick mig att associera till en del av Tord Nygrens bilder i Hellsingboken Sand i sandalerna.

Oförutsedda saker som kan hända på t-banan

Jag läste ett bokmanus på väg till jobbet idag. Boken heter Min syster är i tusen bitar. Det är en oerhört bra bok, men också sorglig och bäst som jag satt där och läste kom jag till ett vansinnigt sorgligt ställe i boken. Ögonen började ofelbart att tåras och fulgråten var snubblande nära. Lite jobbigt så där mitt i morgonrusningen. Så jag lade ner projekt läsa-på-väg-till-jobbet och låtsades väldigt intresserad av utsikten från t-banan - vilken just då råkade bestå av en svart tunnel.