Det här är inte en årskrönika

Jaha ja nu såhär årets sista dag ska man väl ta och summera året som gått. Alla tidningar, tv-kanaler och bloggar med självaktning har någon form av årskavalkad. Men hur tusan ska jag kunna summera ett helt år när jag knappt kommer ihåg vad som hände förra månaden? Läste till exempel att SvD listar Ping-pongkingen som en av 2008 års bästa filmer. Jaså kom den 2008? Det känns som urlänge sen jag såg den. Så jag får nog passa på punkten "året som gått".

Nästa stora grej såhär års är att avge nyårslöften inför det kommande året. Men varför? Vad är det som säger att man just vid denna tidpunkt på året befinner sig i en sån situation att man ska förändra sitt liv? Insikten om att det är dags att skärpa till sig kan ju komma när som helst, kanske mitt i sommaren. Och då är det väl dumt att vänta ända till nyår innan man börjar. Det låter mer som en dålig ursäkt tycker jag. Dessutom är det ju fullt legitimt att inte hålla sina nyårslöften. Nyårslöften är liksom något man ska bryta.

Men ändå. Gott nytt år och skål!

Några årskrönikor: SvD, DN, Aftonbladet

Guldbaggenominerade

Nu har vi fått veta vilka som är nominerade till årets guldbaggar. En får ju skämmes! Jag har inte sett en enda en av de som är nominerade till årets bästa film. Inte för att intresse har saknats. Mer för att tid har saknats. Åtminstone Låt den rätte ... och De ofrivilliga står högt upp på "måste se"-listan. Däremot måste jag erkänna att jag är sådär måttligt intresserad av Maria Larssons eviga ögonblick som fått flest nomineringar. Men det kanske finns anledning att tänka om där.

Mer om: Guldbaggenomineringar, guldbaggegalan, guldbaggar

Snart ett minne blott?

I Finland har man bestämt sig för att ta i med hårdhanskarna mot tobak genom att förbjuda ...

... lakritspipor.

Aftonbladet SvD

Långpromenad

Julefriden närmar sig

Julefriden närmar sig. I morgon bär det av till Österbotten och en veckas julledighet. Sambon lovade titta in på någon lämplig pocket shop och ladda upp med nya böcker. Annars finns det väl i och för sig att ta av ur bokhyllan hemma också. Men det går inte att komma ifrån att pocket är ett ypperligt format när man ska packa ner i resväskor. Jag kommer i alla fall inte att bära med mig några manushögar i från jobbet.

Avbrott i läsandet blir det för att lassa in från julbordet (förstås), umgås med goda vänner men också för att titta på SVT:s stora julsatsning om Selma Lagerlöf. Jag har väl aldrig direkt tänkt mig att Selma skulle se ut som Helena Bergström, men jag ska se tv-serien med öppet sinne har jag bestämt.

Julklappsreflektion

Det finns ett plagg som större delen av året för en undanskymd tillvaro längst bak i butikerna. Men under några korta veckor just innan jul får detta plagg flytta fram till skyltfönstrens strålkastarljus. Det plagg jag talar om är förstås pyjamasen som såhär i juletider får all den uppskattning den nekas under resten av året. Och förmodligen finns det pyjamas i ganska många av paketen som hamnar under granen om två dagar.

Filmpremiären närmar sig

Såhär ser Noomi Rapace ut som Lisbeth Salander. Jag trodde inte alls hon skulle passa men ok hon får godkänt. Åtminstone till utseendet när man ser henne på bild. Sen återstår ju att se om hon känns som Salander på vita duken. Däremot känns Micke Nyqvist som Micke Blomkvist trist och fantasilöst. Han är säkert en duktig skådespelare det är bara det att jag är så fasligt trött på karln. Och vem i hela friden kom på den urbota dumma idén att plocka in Lena Endre som Erika Berger?

27 februari är det filmpremiär och här finns en smygtitt.

No more

När min kollega läst boken Äkta vara så höll hon ett brandtal för oss på ett redaktionsmöte om vad hon däri läst. Bland annat fick vi veta att de goda färdigköpta Annas pepparkakor - som flera av oss njutit av i stället för att baka egna - inte innehåller den minsta tillstymmelse till smör men i stället rikligt med transfetter.

Så gick det till när vi slutade mumsa pepparkakor på Barnens Bokklubb.

Här bloggar min kollega om boken. Själv har jag bara bläddrat lite planlöst i den och tycker att den är intressant och tankeväckande samtidigt som jag alltid värjer mig lite mot författarens vilja att frälsa mig på sina idéer.

Filmtips

Ibland blir man så glatt överaskad när man ser en film.
För att man hade noll förväntningar på den.
För att man kompromissade lite där på plats när man stod med sambon och skulle hyra film. "Ok, du väljer den där så väljer jag den här".
Ungefär så var det med "Things we lost in the fire".
För det var en riktigt bra film som gjorde mig glad men ändå ledsen.
För den var sorglig men ändå berättade så fint om känslor av sorg och saknad.
Och om hur dessa känslor kan föra två människor nära varandra. Om det berättade den. Utan att bli sliskig.

Vem ska man tro på tro på tro på

Ja ord står mot ord i dispyten om vad som är sanningen om "Mia" i Liza Marklunds bok Gömda. Inte så mycket alls om man får tro Monica Antonsson som skrivit boken Mia - Sanningen om Gömda. Det mesta hävdar Marklund och "Mia".

Jag har läst Monica Antonssons blogg för att försöka sätta mig in i hennes anklagelser mot Liza Marklund men jag vet inte om jag blivit så mycket klokare av detta. Det finns en ton hos Antonsson som för mina tankar till rättshaveristen som ser spöken mitt på ljusa dan. Samtidigt redogör hon nogsamt för hur hon gått tillväga i sina efterforskningar och vilka hon talat med och när jag ser intervjun med henne på TV 4 verkar hon samlad och ger ett seriöst intryck. Men jag kan ändå inte riktigt komma ifrån att hela den här historien blivit något av ett personligt korståg för Antonsson. Jag är inte någon stor fan av Marklund men det är något smått fanatiskt över hur Antonsson går fram.

Hur det än förhåller sig med sanningshalten i de båda böckerna kommer säkert all denna uppmärksamhet att gynna dem bägge försäljningsmässigt.

DN, SvD, Expressen
Bloggar om: Liza Marklund, Monica Antonsson, Gömda