Tydligen lämnade JRR Tolkien efter sig en massa anteckningar som hans son använt sig av för att snickra ihop ytterligare en del i Sagan om ringen. Och som sedvanligt nu för tiden är det gemensamt släpp runt om i hela världen den 17 april. The Children of Húrin ska boken heta enligt Svd och DN.
Med stor risk för att reta gallfeber på alla fantasyfantaster och utan att ha läst en rad ur det nya verket, önskar jag nästan att gamle herr Tolkien brännt sina anteckningar. För det brukar sällan bli riktigt bra när någon "ärver" andras historier.
5 kommentarer :
Nej, absolut inte. Sagan om Ringen är vad den alltid varit.
The Children of Hurin är en fristående bok från den, men den råkar vara satt i samma värld (precis som Silmarillion). Dessutom utspelar sig händelserna i den nya boken långt före det som händer i ringtrilogin.
Apropå att bränna anteckningar, förresten. Tycker du detsamma om, säg, Kafka? Hade det varit bättre om hans vän hade bränt alla manuskripten han fick i enlighet med Kafkas uttryckliga önskningar, istället för att publicera dem efter vännens död.
Njae, hm, får kanske backa om det där med att bränna :) Det beror ju också på i vilket skick det efterlämnade materialet är. Vet inte hur det var med Kafkas material och inte heller med Children of Hurin. Och jo, jag läste att det var en slags spin off (kan man väl ändå kalla det?).
Jag har skrivit om det förut, men här är lite till.
Det Tolkien främst var intresserad av var att skapa en mytologi och fiktiva språk, vilket han ägnade många år åt. En del av det här materialet publicerades slutligen (postumt) som Silmarillion.
Hen fick möjlighet att publicera en barnbok, Bilbo, och använde då fragment av sin redan då sedan länge existerande fiktiva mytologi i den. Lite senare blev han ombedd att skriva en uppföljare, och detta blev Sagan om Ringen. Här ansträngde han sig för att få referenserna till sin mytologi att bli korrekta, och det gjordes även senare revideringar av båda verken för att få dem mer korrekta.
Han fortsatte att arbeta på Silmarillion, men hann aldrig avsluta den. Det är den som är hans livsverk, och Bilbo och Sagan om Ringen är spinoffs från det. Så vitt jag förstått är The Children of Hurin en del av hans grundläggande mytmaterial som Silmarillion är en del av, så det är snarare så att Bilbo och Sagan om Ringen är spinoffer från det än tvärt om.
Dessutom har Christopher Tolkien visat sig behandla sin faders papper värdigt. Han ändrar inte utan tar mer rollen av redaktör och sätter samman faderns texter så nära hans önskningar som möjligt.
Tidningarnas sätt att skriva om nyheten visar dessutom att ingen verkar ha läst berättelserna förut (vare sig enl Silmarillion eller det som nämns om dem i "The history of Middle Earth"). Dessa berättelser har inte mycket av filmiskt drama i sig. De är mer som ett gammalt kväde i prosaiskt språkdräkt. De är inte heller av stort allmänintresse utan vänder sig nästan enbart till de redan frälsta.
Av de nytillkomna fans som läser dessa kommer nog besvikelsen att vara svår. Men förlaget vill ju sälja böckerna i stor mängd och blåser upp det med ord som låter som om det vore fråga om en fortsättning på SoR. Jag anser dock att Christopher är fri från ansvar för detta.
Jag skulle däremot gärna rikta den kritik de flesta sagt om Christopher mot Brian Herbert som tagit hand om sin fader Frank Herberts Dune-arv. DÄR har vi ett toppexempel på att dra ut lite grund material till mycket text och många böcker för klirr i kassan och med miserabelt resultat.
Christophers motsvarande arbete om sin faders Midle Earth är mer av ett urval ur ett väldigt rikt underlag av anteckningar utan omfattande tillägg och ändringar, gjorda med stor nit och respekt för faderns arbete.
Skicka en kommentar