Igår läste jag klart Tidväktaren av Jeanette Winterson. Det är mig veterligt hennes första barn- ungdomsbok som kommer ut i september (jag fick ett förhandsex). Det är en hejdlös berättelse där romanfigurerna förflyttar sig i tid och rum på olika mer eller mindre märkliga sätt. Handlingen i huvuddrag: Tiden har rubbats, s.k. tidtornados river upp luckor i tiden, eller snarare dörrar mellan olika tider, och olika verkligheter. Och eftersom dessa rubbningar tillåter att man färdas bakåt i tiden kan man också påverkar framtidne och detta leder till att flera versioner av samma framtid existerar parallellt med varandra. Allt detta beror på att Tidväktaren är borta och 11-åriga Silver är den som genom att hitta detta mäktiga urverk kan ställa allt tillrätta. Men hon är inte den enda som är på jakt efter uret. Två synnerligen skumma personer vill också lägga vantarna på det för att kunna utnyttja tiden till sina egna skumma syften. Det blir en spännande jakt genom universum och tiden.
Ja, det här låter minst sagt rörigt och tokigt, men Winterson lyckas hålla ihop det och får det att verkar fullt möjligt och rentav logiskt. Hon får det till och med att låta vetenskapligt korrekt när hon relaterar till Einsteins relativitetsteori och kvantfysik.
2 kommentarer :
Måste bara kommentera om Tidväktaren - en underbar bok tyckte jag som är på de sista sidorna nu.
ville bara säga att Winterson faktiskt har skrivit barnböcker förut, The king of capri som är en underbar bilderbok.
Jag blev också väldigt förtjust i Tidväktaren och kan inte alls försstå SvD:s recensents besvikelse. "The king of Capri" kände jag inte till, tack för tipset.
Skicka en kommentar